"Därför ska vi dela ut rena sprutor"

Ökad hivspridning via homosexuella kontakter och bland Stockholms hemlösa har rapporterats. Epidemiutvecklingen på senare tid lyfter fram vikten av målgruppsinriktade och individuellt utformade stödinsatser för särskilt sårbara individer.

För att en person som har smittats med hiv ska kunna undvika att smitta andra behöver han eller hon först och främst känna till sin infektion.

Dessutom måste man få grundlig kunskap om hiv för att förstå vad det innebär och hur viruset smittar.

Varje person som får ett hivbesked hanterar det på sitt eget sätt. Alla har olika förmåga att ta till sig innebörden och att finna sig tillrätta i sin nya livssituation.

Erfarenheten från Noaks Ark visar att professionellt individuellt stöd för att emotionellt kunna hantera sin situation som hivpositiv är mycket angeläget även ur preventionssynpunkt.

Hivprevention bör bedrivas på bred front genom en kombination av upplysning, rådgivning och psykosocialt stöd. Tyvärr begränsas diskussionen ofta till att endast handla om stora kondomkampanjer. Denna närmast instinktiva reaktion utgör en brist i den svenska hivpreventionen.

I julas uppmärksammade Stadsmissionen en kraftigt ökad smittspridning bland personer som lever i hemlöshet. När ansvariga myndigheter kontaktades var responsen svag. Därför har Stadsmissionen och Noaks Ark inlett ett samarbete för att försöka begränsa hivspridningen i denna utsatta grupp. All personal på Stadsmissionsgården har fått hivutbildning. Noaks Arks terapeuter samverkar med Stadsmissionsgårdens team och finns tillgängliga för individuella samtal med gästerna.

Vi följer med gästerna till vårdcentralen. Här gör vi stor nytta då hemlösa ofta uteblir från sina sjukvårdsbesök och är svåra att nå utan adress.

Majoriteten av Stadsmissionsgårdens gäster har missbruksproblem. Deras psykiska och fysiska hälsotillstånd är dåligt. De drabbas oftare av infektioner vilket ökar mottagligheten och smittsamheten för hiv. Dessutom finns ett motstånd bland läkare att skriva ut bromsmediciner till hemlösa, eftersom risken är stor att man slarvar med medicinerna och riskerar att utveckla läkemedelsresistens.
Ökad hiv-

spridning via homo-

sexuella kontakter och bland Stockholms hemlösa har rappor-

terats.

I Sverige finns cirka 18 000 människor i hemlöshet. Merparten är missbrukare. Missbrukaren har svårt att få tag i sprutor och spetsar. De bidrar till ökningen av hiv genom sprutdelning men också via prostitution, annan sexuell smittspridning och genom konsekvenserna av svårigheterna att ta hand om sin hälsa.

Vi anser att det måste finnas målgruppsanpassad sjukvård för hemlösa.

Gästerna är ofta oroliga, högljudda och ibland våldsamma. De har inte heller tid att ta sig till akuten eftersom de ständigt måste ”jaga” pengar.

Det är dags att återuppta hivtestning av missbrukare i häkten – tidigare en del av det så kallade häktesprojektet – och det behövs medicinsk vård i anslutning till akutboendena.

I regeringens nationella strategi mot hiv/aids lyfts sprututbytesprogram fram som ett sätt att bekämpa hivspridningen bland missbrukare, men landstingen väljer själva hur de vill göra.

Vi förordar att ett liknande program startar i Stockholm, med ett mycket större erbjudande än att bara byta sprutor, som finns i många andra länder. I sådana program ingår kuratorer och socionomer, läkare

och sköterskor som erbjuder målgruppsanpassad sjukvård och professionellt individuellt samtalsstöd.

Missbrukare utbildas i egenvård och uppmuntras att föra ut kunskapen till andra missbrukare. Genom erbjudande om behandling hjälper man dem att få en väg tillbaka till samhället.

I Sverige har klyftan mellan dem som är för och emot sprututbytesprogram varit avgrundsdjup.

Enligt vår mening är det hög tid att moralismen och de ideologiska principerna får lämna plats åt praktisk realism, sunt förnuft och genuin medmänsklighet.