Information och pr är inte samma sak

Tankesmedjan Timbro har med rätta kritiserat EU:s informationspolitik för att ge allmänheten en uteslutande positiv bild av det europeiska samarbetet. Open Europe, en oberoende tankesmedja med kontor i London och Bryssel, presenterade förra året en undersökning av EU:s budget som visar att EU årligen spenderar över 25 skattemiljarder på diverse informationskampanjer.

Information om EU är viktigt eftersom unionens lagstiftning numera ligger till grund för majoriteten av alla nya lagar som stiftas i medlemsländerna. Tyvärr är det alldeles för många makthavare inom EU, bland dem Margot Wallström, som inte förstår, eller vill förstå, skillnaden mellan saklig information och regelrätt propaganda. EU-kommissionen har allt mer kommit att likna en politisk lobbygrupp med en egen agenda. I egna dokument skriver kommissionen exempelvis att saklig information behövs, men detta är i sig självt inte tillräckligt.

Exemplen är många. Efter Irlands nej i förra årets folkomröstning om Lissabon-fördraget skickade EU-kommissionen ett inofficiellt dokument till tidningar i Irland där man skyllde utfallet på ett ökat läsande av EU-kritiska tidningar från Storbritannien.

Att EU-kommissionen inte har något som helst demokratiskt mandat för att påverka vad som skrivs i tidningar eller vad folk i Irland läser struntar man blankt i.

På ett liknande manér försökte Wallström förra året förringa Open Europes rapport om EU:s informationspolitik. Wallströms medarbetare skickade ett laddat pressmeddelande till svenska medier med syfte att svartmåla oss. Det hävdades bland annat att Open Europe skulle stå till höger om Storbritanniens konservativa. En av Wallströms medarbetare hävdade även att vi skulle kampanja för att Storbritannien ska lämna EU. Detta är förstås en ren osanning. Dock är det en smula ironiskt eftersom vår undersökning delvis kritiserar EU för den typen av beteende.

Inget av exemplen kan påstås syfta till att informera allmänheten om EU:s politik, vilket är vad EU och Wallström hävdar att man använder sin miljardbudget till. I stället för att bidra till en mångfald av röster kväver man på det här sättet debatten. Detta bådar inte gott för demokratin inom EU.