”Riv upp, gör om, gör rätt!”

DEBATT I dag ska riksdagen rösta om ännu ett lagförslag som rör lagen om signalspaning i försvarsunderrättelsetjänst. Det är tredje gången på lika många år. Regeringen har sedan det första lagförslaget presenterades julen 2006 fram till och med den politiska överenskommelsen inom alliansen i september 2008, lyckats peta in nästan fyrtio förändringar runt signalspaningslagen. Detta utan att en enda ordentlig utredning har gjorts. Det torde vara rekord i den svenska lagstiftningens historia.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer även denna gång att rösta emot lagförslagen. Den borgerliga regeringen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) mycket långtgående befogenheter vad gäller signalspaning i kabel utan att uppnå tillräckliga krav för rättssäkerheten och skyddet för den enskildes integritet. Lagförslagen som riksdagen ska rösta om innebär flera förbättringar, men fortfarande saknas ett nödvändigt helhetsgrepp. Det går inte att lappa och laga när flera viktiga frågor fortfarande är olösta. Vi i oppositionen kräver att lagen rivs upp och att en parlamentarisk utredning tillsätts.

Flera viktiga frågor kräver sina svar. Frågan om den öppna polisens och Säpos tillgång till signalspaning har behandlats i en utrednings som presenterades sommaren 2009. Utredningen har föreslagit ytterligare lagstiftning som inte ligger i samklang med regeringens proposition, bland annat gällande tillståndsgivningen.

Det är också oklart hur kontrollmyndigheten i efterhand ska kunna bevaka att allt gått rätt till och hur underrättelseskyldigheten ska fungera när det samtidigt föreligger en förstörelseskyldighet. Underrättelseskyldigheten riskerar att bli en innehållslös paragraf. Det saknas också regler om att kontrollorganet ska rapportera om verksamheten till riksdagen.

En annan allvarlig svaghet i den nya lagstiftningen är begränsningen av vilka myndigheter som får inrikta signalspaning. Myndigheter riskerar att stängas av från viktig information utan några uppenbara integritetsvinster. Någon konsekvensanalys av detta lämnar inte regeringen.

Den största orsaken till dessa svagheter och oklarheter är att regeringens försök att lösa bristerna i lagstiftningen har tagits fram i stor hast bakom lyckta dörrar. En så komplex lagstiftning, med långtgående konsekvenser för både rättssäkerhet och integritet, som påverkar våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter, borde självklart ha beretts genom en parlamentariskt sammansatt offentlig utredning.

Sverige behöver som ett militärt alliansfritt land en effektiv underrättelsetjänst. Signalspaning är då ett viktigt verktyg som behövs. Nya hot som senare års terroristdåd, spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen har gjort samhället mer sårbart, och tidig information är viktig för att kunna förebygga och förhindra sådana hot mot vårt land. Den avgörande frågan är dock på vilket sätt och i vilken omfattning som signalspaning ska få bedrivas. Behovet av effektiv underrättelseinhämtning kan inte rättfärdiga att man nonchalerar grundlagens principer om rätten till fri och skyddad kommunikation. Om underrättelsetjänsten ska kunna behålla folkets förtroende måste människors berättigade oro och obehag avseende intrång i deras privatsfär tas på allvar. Därför kräver vi att lagstiftningen rivs upp och att man tillsätter en parlamentarisk utredning.

Den parlamentariska utredningens uppgift bör vara att bedöma behovet av en lag utifrån hänsyn till integriteten, effektiviteten och proportionaliteten. Syftet måste vara att finna en teknisk-juridisk lösning som både tillgodoser behovet av underrättelsetjänst och medborgarnas rätt till integritet och rättssäkerhet.

Vi menar slutligen att en utredning måste arbeta öppet för att åstadkomma en lag som har medborgarnas förtroende. Detta innebär en bred och öppen process som ger så många som möjligt möjlighet till insyn, påverkan och debatt från olika samhällsaktörer, allt från enskilda medborgare till organisationer.

Oppositionen kräver – riv upp, gör om, gör rätt!