Begränsa riksdagsledamöters sidouppdrag

Jag anser att man som riksdagsledamot har fått det absolut finaste uppdrag man kan få som politisk aktiv. Man har fått väljarnas förtroende för att företräda dem, inte bara som lagstiftare utan också som företrädare för det parlamentariska system vi har i Sverige. Förtroende som för mig också innebär ett ansvar att fullfölja uppdraget. Man erhåller ett rejält heltidsarvode, idag på 54 500 kronor per månad, och som möjliggör att man ska vara tillgänglig för väljarna året runt.

Min erfarenhet av att vara riksdags­ledamot hittills under sju år är att tiden ofta är en bristvara och att man måste prioritera hårt för att inte bli utbränd. Därför är jag också otroligt förvånad över de riksdags­ledamöter som förutom att vara riksdagsledamöter också hinner med en mängd uppdrag i bolagsstyrelser och t.o.m. annat lönearbete samtidigt med riksdagsuppdraget. Det handlar då inte om mindre inhopp under riksdagens sex veckors sommaruppehåll för att hålla kontakten med det arbete man kan vara tjänstledig från, utan till exempel som advokat i stora brottmål eller styrelseuppdrag i stora företag.

För mig är detta mycket märkligt. Mitt dygn har inte färre timmar än andra ledamöters. Kanske är det så att en del ledamöter prioriterar betydligt hårdare än jag när det gäller medverkan i den interna demokratiska processen för att fastställa den politik man ska föra i riksdagen. Kanske har de då mer tid att delta i riksdagsdebatter, besöka företag, skolor och organisationer eller ställa frågor till statsråden. Så kan det vara. Vi är givetvis mycket fria att påverka våra egna arbetsinsatser. EU-medlemskapet innebär också mer resor till andra EU-länder för att delta i möten och diskussioner om frågor som avgörs på EU-nivå. De internationella kontakterna och resorna är viktiga, inte minst i den globaliserade värld vi lever och verkar i.

Det sägs ibland att det är bra att vi riksdagsledamöter har kontakt med våra tidigare arbeten. Ja visst är det så. Men det får enligt mig aldrig bli viktigare än själva riksdagsuppdraget och det måste alltid vara så att riksdagsuppdraget går i första hand.

Redan idag finns möjligheten att vara tjänstledig från uppdraget som riksdagsledamot. Vad jag vet så är det inte många som ansöker om detta. Men det vore snyggare om ledamöter som absolut måste göra något annat, i form av lönearbete eller tunga styrelseuppdrag, vanliga veckodagar när riksdagens utskott har möte eller när det ska vara votering, ansökte om tjänstledighet och fick avdrag på riksdagsarvodet. Inte minst för att det sänder ut dåliga signaler till alla löntagare om att man i riksdagen kan ha två jobb och få dubbelt betalt på samma gång. Det är inte bra.

För mig handlar frågan också i grund och botten om vem man representerar. Jag tycker att väljarna ska kunna veta att man som riksdagsledamot och därmed lagstiftare inte agerar för någon annans räkning utan att man är fri från alla sorter av jävsituationer. Därför tycker jag att det är direkt olämpligt att som ledamot i Finansutskottet sitta med i bolagsstyrelser.

För att förhindra detta demokratiska problem tycker jag att det borde finnas ett allmänt förbud för riksdags­ledamöter att också ha ett annat arbete utöver sitt ordinarie riksdagsarbete. Jag har själv föreslagit att det måste tas fram ett förslag till förändrat regelverk om i vilken mån en riksdagsledamot ska kunna ha ytterligare annat arbete/uppdrag utöver sitt ordinarie riksdagsarbete. Allt för att förhindra jävsituationer och värna riksdagens oberoende.