Mysrasism det verkliga hotet

DEBATT I dagens Sverige finns en tydlig trend av mysifierad rasism. Under arbetet med UR-serien "Välkomna nästan allihopa" har vi rest runt i landet och träffat helt vanliga, till och med mysiga, främlingsfientliga personer. Det var inte länge sedan Sverigedemokraterna förbjöd uniformer på sina möten och började klä sig i slips och kavaj. I dag sitter de på beslutsfattande poster i hälften av landets kommuner. Sakta men säkert har vi svenskar, nya som gamla, börjat acceptera deras sätt att tänka.

Kanske för att budskapet presenteras i sin nya, behagliga och nästan lite mysiga, form?

Ett annat tydligt exempel på ett slags mysifierad främlingsfientlighet är mediefenomenet Bert Karlsson. I början av 90-talet var han partiledare för det invandringskritiska partiet Ny Demokrati. I dag är han en av våra folkkära kändisar som medverkar i flera av Sveriges mest sedda tv-program och har blivit en förebild för många ungdomar. Bert säger vad folk tänker och tycker.

Vad säger det då om Sverige och svenskarna att Bert Karlsson nyligen medverkade på humorsajtet 1 000 apor, som nu är nerlagd, och drog så kallade negerfräckisar, i det här fallet skämt om svarta personer som blev ihjälkörda och dog? Var det lite skojigt busigt?

Eller var det ett uttryck för att många svenskar tycker att den här sortens skämt är roliga?

Vi tror tyvärr det senare. Bert Karlsson är bara en i raden av de svenskar som skrattar åt sådant just nu. Det är den stora massan vardagsrasister som är hotet mot vår demokrati, om man menar principen om alla människors lika värde. Bakom Sverigedemokraternas framgångar finns deras väljare. Det kan vara din granne, din kollega, eller kassörskan i mataffären. Det kan faktiskt även vara du själv, som snart kommer att acceptera den högerextrema retoriken i sin nya, trivsamma form. Den känns ju inte så farlig. Eller?

Det är lättare att ta till sig halvsanningar och gamla fördomar om de sägs av en person som verkar pålitlig. Men det gäller att reagera och inse när det faktiskt handlar om samma, gamla fördomar som man alltid har hört. Muslimska män är till exempel inte i majoritet när det gäller våldtäktsbrott, även om detta har sagts så länge att det är lätt att börja tro på det. De flesta våldtäkter begås i stället av helsvenska män inom hemmets fyra väggar. Det samma gäller även våldsbrott mot kvinnor.

Det är viktigt att inte bli blind för den tid som omger en. Att Sverigedemokraterna växer just nu är ingen slump. Likheterna mellan dagens Sverige och det Sverige vi såg i början av 90-talet är stora. I början av 90-talet, när Ny Demokrati fick 6,7 procent av rösterna, präglades landet av en lågkonjunktur och av hög arbetslöshet, precis som i dag.

I kristider ökar motsättningarna, mellan de som har jobb och de som är arbetslösa, mellan svenskar och invandrare. I dessa motsättningar finns grogrunden för rasism. Det blir lättare för ett invandringskritiskt parti att skylla samhällets problem på en viss grupp och få gehör för förenklade lösningar. Ny Demokrati och Bert Karlsson var på sin tid extra kritiska mot de många bosnier som nyligen anlänt i sviterna av kriget på Balkan. Det kan jämföras med i dag, då Sverigedemokraterna beskriver muslimerna, i meningen araberna, som ett hot mot Sverige. Precis som bosnierna då var en relativt ny invandrargrupp, är muslimerna det i dag. Men vem ser i dag bosnierna som ett hot mot svenskheten?

I dag har de flesta av Ny Demokratis politiska krav på invandrare redan blivit genomförda. Till exempel har asylreglerna skärpts, precis som reglerna för anhöriginvandring och invandrare som begår brott utvisas. Vi lever alltså i ett Sverige som har närmat sig Ny Demokratis vision. Men har stämningen blivit bättre eller har rasismen minskat? Nej, snarare är det tvärtom. Man skulle kunna säga att vardagsrasismen har ökat och tagit sig nya uttryck. En ödesfråga för Sverige och alla som bor här är att hitta strategier för att leva tillsammans i det mångkulturella samhället.

Att själv bli mysrasist hjälper inte. Tvärtom.