Slagen Sahlin måste vinna

Mona Sahlin måste gå segrande ur socialdemokraternas partikongress för att ha en chans att framstå som en vinnare i valet 2010 och behålla positionen som självklar S-ledare.

Att en partiledning förlorar en eller två frågor hör partikongresser till, men den här gången tillåts Mona Sahlin inte förlora någon stor ideologisk fråga. Bara med starkt stöd får hon mandat att föra en egen, tydlig politik.

Om utfallet blir det motsatta lämnar Mona Sahlin kongressen tilltufsad och partiledaren står kvar i skuggan bakom Reinfeldt och vid sidan om de spetsiga rödgröna kamraterna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Då kvarstår frågan: Vad vill Socialdemokraterna 2010?

Mona Sahlin har tre stora utmaningar under partikongressen att klara av som kommer påverka valresultatet i september 2010:

Utmaning 1: Splittringen mellan höger- och vänstersossar

För två år sedan styrde Mona Sahlin om socialdemokraternas skolpolitik mot mer kunskaper och fler betyg. Partivännerna knep igen, men nu kommer svar från både vänster och höger. Två identiska motioner från Solna och Nynäshamn föreslår i sextiotalet att-satser en ny skolpolitik med en moderatliknande fokusering på kunskapsbegreppet.

Mot Solna och Nynäshamn står Kristianstad arbetarkommun som stark företrädare för traditionell s-skolpolitik. Dessa vitt skilda kongressmotioner kan bli rena mardrömmen för Mona Sahlin. Förslagen tvingar henne att sätta ned foten om hur Socialdemokraternas skola och välfärdsbygge ska se ut.

Att skolmotionerna blottar åsiktsskillnader i en enskild fråga är inte särskilt dramatiskt. Dramatiken ökar om den ideologiska skillnaden ses som följden av skilda förhållanden och behov i olika delar av det nya moderna Sverige. Fram träder en Socialdemokratisk rörelse som hittills haft problem att tolka förändringar, förstå behov och skapa trovärdig politik. Bristerna har lett till en och samma defensiva politik för hela landet, med följden att Mona Sahlin ses som för mycket höger i landsorten och för mycket vänster i Stockholm.

Utmaning 2: Slaget om medelklassen

Varför ska väljarna rösta S? Mona Sahlin måste ge ett klart svar. Alliansen har en tydlig politik byggd på låga skatter, personligt ansvar och privata lösningar med målet att öppna för närhet, medborgerligt inflytande och en variation av regionala och lokala lösningar. Samtidigt förvaltar Fredrik Reinfeldt efterkrigstidens politiska arv på närmast socialdemokratiskt vis. Hans politiska mix är en viktig förklaring till att alliansens politik upplevs som attraktiv av den växande medelklass som båda blocken slåss om 2010.

Bevisbördan faller på Mona Sahlin: Varför ska väljarna, inte minst en växande ung kunskapsbärande och kreativ elit i Stockholm, rösta bort mer pengar i plånboken och ökade möjligheter att välja välfärdslösningar som passar livsmönstret? Varför rösta för högre skatter och en centralstyrd anonym offentlig sektor när man kan rösta för att själv få ta ansvar och vara med och bestämma?

Mona Sahlin måste bevisa att hon kan utveckla och förnya socialdemokraternas historiskt starka budskap om rättvisa, jobb och välfärd så att de passar 2010.

Utmaning 3. Profilera S i den rödgröna röran

Mona Sahlin måste hitta en profil som skiljer ut henne i det rödgröna blocket. Trycket från partivänstern och det rödgröna samarbetet tycks ha fört Mona Sahlin åt vänster, vilket gjort bilden av hennes eget parti suddigare. Det finns ingenting som talar för att svenska folket vill se en Socialdemokratisk vänstersväng, krispopulism eller risktagande. Samarbetet med Vänsterpartiet, som Mona Sahlin inte ville ha, men som hon påtvingades av partiet, riskerar att bli hennes sänke. Väljarna kräver nu, liksom under tidigare kriser, politiskt ansvar och resultat – särskilt av det största partiets ledare.

S-kongressen ger Mona Sahlin chansen ett år före valet. Hon måste ta den – förmodligen handlar det om sista chansen! – och mejsla ut en egen profil, som undviker att göra henne till kopia av alliansen och fånge hos de rödgröna.

Frågan är om Mona Sahlin klarar att visa att Socialdemokraterna duger av egen kraft 2010.