Beslut ska tas vid köksbordet och inte av politiker

Kristdemokraternas förnyelse har bara börjat. Vi har varit självkritiska och erkänt att vi haft en övertro på förbud och regleringar. Nu förstärker vi vårt historiska försvar av människors och gemenskapers egna förmåga att skapa och upprätthålla ett gott samhälle.

Tendensen i dagens Sverige visar hur angelägen en sådan röst är. Den rödgröna vänstern har formerat sig kring populism, pekpinnar och centralstyre. Men vår grundinställning är klar och tydlig: Så mycket som möjligt av en människas liv ska avgöras vid det egna köksbordet, där den egna verkligheten alltid är utgångspunkten. Och politiker och andra proffstyckare ska respektera de beslut som fattas där.


I valet 2010 möter vi väljarna med den övertygelsen, och med fokus på de tre områden som är allra mest angelägna för Sverige.

  Det första är arbete och ekonomi. Regeringen har tagit Sverige ur en global finanskris och Sverige står väl rustat med goda statsfinanser. Men vi har större ambitioner än så.

Vi eftersträvar inte nödvändigtvis det kortsiktigt mest effektiva samhället. Vi eftersträvar det mänskliga samhället, och det är skillnad. En god samhällsekonomi handlar inte bara om att skapa resurser. Det är den där resurser faktiskt också behålls av hushållen, hos vanliga människor.

En trygghet som enbart baseras på offentliga system är en falsk trygghet. Det genuint trygga välfärdssamhället är i stället det som hålls upp av miljontals starka hushållsekonomier, där människor har så pass mycket resurser själva att de är självständiga och har råd att vara solidariska. Trygghet i det lilla är trygghet i det stora. Det gäller inte minst pensionärernas rättmätiga förväntningar på sänkta skatter. Bortom tabellerna är det detta som är de stabila statsfinansernas slutmål.

 Det andra området som står i fokus inför valet 2010 är välfärdens kvalitet.

Vi har sedan 2006 kommit långt med att återupprätta frihets- och kvalitetsprinciper i välfärden, men mycket återstår. Den socialdemokratiska ordningen där allt för många allt för länge väntar på behandling har förändrats, men mer finns att göra. Vårdval gäller, men är fortfarande i sin linda. Lagen om valfrihet för exempelvis äldreomsorg likaså.


Framför allt omsorgen om våra äldre ställer krav på samhället. De kommer bli allt fler och gränserna för det offentligas ansvar måste tydliggöras – med utgångspunkten att pensionärernas behov ska säkerställas.

Under den svenska välfärdsstatens framväxt har fokus riktats mot systemen snarare än medborgarna. Men någonstans rubbades den ömsesidiga balansen av skyldigheter och rättigheter. De offentliga institutioner som i dag missköter sig eller inte uppfyller sina åtaganden mot den enskilde går mer eller mindre fria från ansvar.

Det är en kvalitetsförsämring av djup principiell betydelse och den kommer vi kristdemokrater att angripa. Vi vill återupprätta ansvarskulturen i svensk offentlig sektor.

  Det tredje området handlar om politikens gränser. Vi vet att det bara finns en sak som vänstern tycker sämre om än skattesänkningar, och det är att inte få bestämma över människor.

Under de tolv åren socialdemokraterna senast satt vid makten politiserades Sverige i allt högre grad. Det har skapat en kvav förbuds- och regleringsmiljö, och vi har bara börjat vädra ut.

Inför detta samlar sig nu de rödgröna för en regleringsoffensiv. Man öppnar exempelvis för kvotering på allt fler områden i Sverige: familjeliv, universitet, offentlig sektor och företag. Lägger man samman deras kvoteringsiver står vi inför en politisering av det svenska samhällslivet som vi inte sett motsvarigheten till sedan tokvänsterns härjningar på sjuttiotalet.

Vi kristdemokrater är det parti som håller emot. Mot ideologiska pekpinnar ställer vi det civila samhällets fria gemenskaper. Mot tvångspolitik ställer vi en god och trygg civil miljö där lagar och regleringar inte behövs i någon större omfattning. Vi tror på kraften i dygder som plikt, solidaritet och hederlighet.

Framför allt ställer vi enskildas och familjers rätt att slippa forma sina liv utifrån modellerna på politiska ritbord. Det är köksborden som gäller. 2010 blir året då verklighetens folk gör sitt val.

Göran Hägglund