”Bojkotta bojkotten!”

Idrott och politik hänger ihop. Det är bara att titta på historien, så blir det tydligt att det är så. Idrotten är helt enkelt för intressant för att inte vara politiskt relevant. Vare sig vi önskat det eller inte så har idrottsliga framgångar och stora arrangemang som OS i princip alltid haft politisk betydelse och ibland utnyttjats av politiska makthavare.

De mest avskräckande exemplen är förstås Berlinolympiaden 1936, Moskva OS 1980 och de gamla Öststaternas utbredda användning av dopning för att fuska sig till framgång för statens vinning.

Men det finns också goda exempel, där olympiska spel bidragit till länders utveckling och demokratisering. Spelen har varit ett led i ländernas öppnande mot omvärlden, som i Sydkorea 1988.

Omvärldens blickar, den lockelse som ligger i att arrangera ett OS och den granskning som hänger ihop med spelen kan påverka arrangörslandet positivt.

Att idrott och politik hänger ihop är inte nödvändigtvis ett problem, vare sig för idrotten eller politiken. Det beror på hur det hanteras.

Idrotten bygger broar mellan länder och människor. Idrott och goda prestationer är ett av de få språk som hela världen förstår.

Idrotten bidrar till att utveckla unga människor inte bara vad gäller fysiska prestationer, utan ger också social förmåga och förståelse för andra genom möjlighet att resa i landet och i världen.

Få folkrörelser bidrar som idrotten till människors och länders utveckling. Detta är också tanken bakom den olympiska rörelsen.

Men även enskilda idrottare kan behöva vara vaksamma på att de kan utnyttjas i diktaturers propaganda. Det är ett ansvar som varje männi­ska som besöker en diktatur har att förhålla sig till och att reflektera över i förväg. Men det finns också andra frågor som enskilda idrottare kan tvingas tänka på.

Idrottare kan delta i tävlingar tillsammans med unga människor som har tränats under orimliga förhållanden eller tvång. Där deltagare behandlas illa av ledare eller där mutor förekommer.

Men det gäller att lägga ansvaret där det hör hemma. Ansvaret för att diskutera mänskliga rättigheter med andra länder ligger främst på politiken. Det är inte idrotten som ska ploga vägen utan vi politiker. Bojkotter av stora idrottsarrangemang som OS är passé, och bara ett sätt att tacka nej till att alls kunna påverka arrangörslandet. Men frågan har ändå väckts inför OS i Peking.

Kina är angeläget att OS blir en succé, både arrangörsmässigt och för bilden av Kina i världen. Detta kan tas som utgångspunkt för samtal med Kina om både ekonomiska frågor och mänskliga rättigheter.

Idrotten är en viktig kanal Sverige har till Kina. En annan är handel. Handel för, liksom idrotten, länder närmare varandra, och skapar ömsesidiga beroenden och dialog.

Handel kan också bidra till förbättrade villkor i ett land. Europeiska konsumenter bryr sig om varors pris och kvalitet, men också mycket om att varorna har producerats med respekt för miljö och arbetsvillkor.

Sådana frågor kommer att belysas intensivt inför OS. Så har det varit inför tidigare stora idrottsevenemang, då till och med fotbollarnas ursprung diskuterats.

Svenska företag som agerar ansvarsfullt fungerar som förebilder i Kina och har en stor fördel av det både där och i Europa. Dagens anställda i Kina är morgondagens konsumenter. Företag som upplevs behandla sina anställda illa straffas hårt av Europas konsumenter.

Både handeln och idrotten bidrar till öppna kontakter med Kina. Handel skapar ekonomiska fördelar för både Kina och Sverige, och vi välkomnar kinesisk export.

Samtidigt innebär kontakt ett ansvar att tala om mänskliga rättigheter. När jag nyligen var i Kina tog jag upp dödsstraffet i offentliga tal, och i överläggningar med kinesiska företrädare.

Samtalen handlade också om arbetsvillkor i Kina.

Som idrottsälskare finns det skäl att hoppas på svenska framgångar i Peking och att stödja de svenska deltagarna.

Idrotten skapar också en god bild av Sverige i Kina. JO Waldner är till exempel den mest uppskattade svensken i Kina. Men det finns också skäl att använda möjligheten att diskutera andra frågor som kommer upp i samband med OS, så att OS bidrar till att Kina utvecklas i rätt riktning.

Det ansvaret ska vi ta. Min tro är att OS kommer bidra till att öppna Kina för omvärlden. En bojkott skulle bara avsluta dialogen.