Arbetslinje för fattiga –
och bidragslinje för rika

Alliansens regeringsprogram domineras helt av ”arbetslinjen” och ”bidragslinjen”.

Man menar att alla ska kunna arbeta, oavsett förutsättningarna. Även sjuka, handikappade och arbetslösa, oavsett var i landet jobben finns – och om de finns. Detta är alltså arbetslinjen.

Lustigt nog har regeringen startat arbetslinjen med att ge alla som redan har ett arbete ett extra bidrag – det så kallade jobbskatteavdraget.

För övriga var väl tanken att bidragslinjen mer eller mindre skulle skrotas? Men i verkligheten blev det tvärtom. Bidragen ökar hela tiden. Till exempel rot-avdraget och rut-avdraget. Och att en arbetsgivare, som anställer en person under 25 år, får ett bidrag från staten, i form av lägre arbetsgivaravgift.

Han kan också få ett bidrag till så kallade instegsjobb eller särskilda nystartsjobb för arbetslösa och flyktingar. Mycket generösa bidrag, dessutom. Staten bidrar också med pengar till coachningföretag, som ska lära arbetslösa att söka jobb. Till vilken nytta? Till vilken kostnad? Ja, listan kan göras lång!

Och nu arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins (M) senaste påhitt, det så kallade ”Lyftet” där 130 000 praktikanter ska slussas ut till olika statliga förvaltningar. Man ska utföra en del diffusa jobb, till exempel sortera papper, arkivera, kopiera eller andra småjobb.

Den låga ersättningen till praktikanterna, kallas den för lön eller bidrag? Arbetslösa skickas hela tiden runt till olika instanser. Kanske ett sätt att dölja den verkliga arbetslösheten? När utvecklingsgarantins fas 3 passerats, utan ett fast jobb, återstår väl endast socialbidrag för att kunna överleva.

I Sverige lever också 57?000 ensamstående kvinnor under den relativa fattigdomsgränsen. Klyftorna i samhället ökar hela tiden. Socialbidragen ökar allt snabbare. Arbetslösheten fortsätter. Byråkratin ökar och blir allt snårigare.

Kan det möjligen vara något fel på arbetslinjen eller har man övergått till bidragslinjen?

Kjell Lundgren

Skellefteå