Dags att lägga ner feelgood-politiken

Förlaget Ordfront och tankesmedjan Timbro står för olika värden och gör skilda analyser av hur samhället bör utvecklas utifrån de grundläggande värderingar som kännetecknar organisationerna. Men de, liksom vi, är överens om att vi har ett gemensamt ansvar för att samhällsdebatten fördjupas och skyldighet att påpeka när denna reduceras till en fråga om yta och retorik snarare än idéer, värderingar och framtidsperspektiv.

Med besvikelse och frustration har vi därför tagit del av den partipolitiska debatten inför höstens val. De två regeringsalternativen strävar att göra skillnaderna i politiken så små som möjligt. Det är så de anser sig kunna fånga marginalväljare. Denna så kallade triangulering går ut över debattens idéinnehåll.

Först minskas skillnaderna medvetet, sedan målas små skillnader i skattesatser, socialförsäkringar och olika bidrag ut som stora och avgörande skillnader för vår framtid. Den politiska debatten blir på detta sätt onödigt fattig.

Med tanke på den politiska sfärens räckvidd i Sverige borde ett valår vara en utmärkt tid för att diskutera samhällets långsiktiga färdriktning utifrån grundläggande människosyn, tydliga värderingar av problem och lösningar – och en idé om vart utvecklingen är, eller bör vara, på väg. En valrörelse borde underlätta för människors medvetna val. Det är därför vår övertygelse att debatten, som fått slagordskaraktär med påklistrade oneliners, behöver kompletteras med ett fördjupat samtal.

Ett gott samtal kräver att vi kan sudda ut det dagspolitiska rastret från begrepp som ”arbete”, ”välfärd”, ”frihet”, ”rättvisa” och ”tillväxt” för att tränga in i vilken innebörd vi lägger i begreppen och vilka de verkliga alternativen, utifrån skilda värderingar, är. Tydliga skillnader underlättar människors val. Och i nästa steg: medvetna kompromisser kan först ingås när olikheterna i positioner är fastställda och värderade.

Med utgångspunkt i detta vill vi ställa några frågor som vi hoppas att de två regeringsalternativen kan besvara. Detta för att både ge en mer rättvisande bild av frågor som politiken har att överväga och hantera under det kommande decenniet och för att tillföra valrörelsen ett tydligare värderingsperspektiv:

  Båda regeringsalternativen talar om sin politik som bäst för ”tillväxten”. Om den är ett mål, hur ska politiken sträva efter den? Om den är ett medel, vilka andra finns – och vad är då målet? Är ekonomisk tillväxt möjlig i ett längre perspektiv?

  Båda regeringsalternativen vill ”främja sysselsättningen”. Men var finns framtidens jobb när industrin krymper och när också tjänstesektorn rationaliserar? Kan vi överhuvudtaget skapa ”full sysselsättning”? Och vem gör i så fall det?

  Alla partier talar om ”att möta miljö- och klimathot”. På vilket sätt är politiska åtgärder för detta över- eller underordnade andra mål och verktyg? Går det att åstadkomma förändringar utan uppoffringar – om inte, vad behöver då offras?

  ”Välfärd” är något som alla strävar efter, det talas om att den har en ”kärna”. Men vad ingår där – och varför? Och vilka stora vägval, som den på 50-talet rörande naturalinjen kontra kontantlinjen, finns i dag? Är vi smygande på väg mot grundtrygghet i socialförsäkringarna, och är det i så fall bra eller dåligt? Hur hanterar vi välfärdens långsiktiga finansieringsproblem? Och vad ska vara privat, och vad ska inte vara det?

  I takt med den biomedicinska utvecklingen ställs nya etiska frågor. Är det vi kan göra alltid liktydigt med det vi bör göra, givet andra värden? Och vem avgör vad som ska göras?

  Den digitala utvecklingen bejakas från höger till vänster men innebär också tydliga intressekonflikter. Kan såväl yttrandefrihet som upphovsrätt, integritet och säkerhet främjas eller får något stå tillbaka för det andra? Varför?

Det finns givetvis fler och andra frågor att ställa. Och svar bör ges för att medborgarna ska kunna göra medvetna val. Men feelgood-politiken tycks inte vilja veta av idéer, och än mindre värderingar av idéer och vägning av intressen mot varandra.

Vi vädjar till partiledare, språkrör, liksom till media: Adressera komplicerade frågor och följ grundvärderingarna till tydliga positioner och åtskilda vägval! Ta medborgarna på allvar!