Rasister hotar de nya jobben

Det finns en god svensk tradition av öppenhet. Den präglar Sverige i dag liksom vår moderna historia. I kontrast till detta lanseras nu en svenskhet som bygger på att människor med utländsk bakgrund ska stängas ute och misstänkliggöras. Det är dags att vi alla fattar ett aktivt val rörande vilket Sverige vi vill ha.

Vi har vant oss vid att Sverige beskrivs som ett av världens mest öppna och toleranta länder. Det är en smickrande bild, som dessvärre riskerar att snart bara vara just en bild. Det gör oss inte bara sorgsna och arga, det gör oss också beslutsamma.

De svenska företagen bör hela tiden delta i samhällsdebatten och inte stanna i de frågor som närmast berör den egna verksamheten. I ett samhällsklimat där öppenhetens fiender vädrar politisk morgonluft och där kollektivt misstänkliggörande och skuldbeläggande blir allt vanligare har vi alla ett ansvar för att ta ställning. Detta gäller inte minst oss som har möjlighet att påverka attityder och stämningar på företag och arbetsplatser runtom i Sverige. Ingen fråga borde vara mer angelägen för företrädare för ett fritt samhälle och ett fritt näringsliv än försvaret av det öppna samhället.

Det finns miljöer som är isolat. Det finns samhällen där tystnad råder, där intolerans odlas, där allting var bättre förr. Det är inte det Sverige vi vill ha.

Vi vill ha och vi kräver ett öppet Sverige, ett välkomnande, ett vidsynt, framåtsträvande och effektivt Sverige. Därför kan vi inte tigande notera hur intoleranta krafter försöker stjäla bilden av vårt land.

I dag diskuteras invandring i huvudsak i termer av problem. Och när bilden är en annan är det ofta det överdrivet goda exemplet undantaget som bekräftar regeln. Dessa båda sätt att skildra invandringen har det gemensamt att den beskrivs som om den vore helt avskiljd från det svenska samhället. Det gäller invandringen, det gäller också invandrarna. Ingen annan heterogen grupp i det svenska samhället beskrivs med lika grova penseldrag.

Alltför sällan får vi veta att:

• Andelen företagare med invandrarbakgrund är större än motsvarande andel bland svenskfödda.

• Andelen ungdomar med invandrarbakgrund som söker sig till högskolan ökar snabbt: från 11 procent 1998 till 18 procent 2008.
• Mer än en tredjedel av dem som 2008 påbörjade Sveriges internationellt högst rankade utbildning – medicin på Karolinska Institutet – har utländsk bakgrund. Nästan en tredjedel på Kungliga Tekniska Högskolan likaså.

Den som inte ser framgångarna och möjligheterna får en skev bild av vårt samhälle. Det fundamentalt viktiga är att utan invandrare skulle Sverige inte vara Sverige. Utan invandrare hade Sverige inte varit Sverige ens som Sverige var tidigare. Och utan invandrare kommer Sverige inte att kunna vara Sverige i framtiden.

Mörkerkrafter vill ge en annan bild. De nya stjäl våra jobb, säger de. Så enfaldigt. Så trångsynt. Arbetsmarknaden är i det levande samhället inget nollsummespel, jobb tar inte slut, jobb skapas av människor och av nya idéer. De nya ruckar våra värderingar, säger de och pekar finger mot de nya svenskarna. Men vi är övertygade om att vi som bor här, nya och gamla svenskar, klarar av att stå upp för det öppna samhällets värden oavsett vilka ytterlighetsgrupper som försöker skada det.

I ett gott samhälle tillhör rättigheter och skyldigheter individer, inte kollektiv. Individens rätt att representera sig själv och bli belönad eller dömd efter sina handlingar är en central angelägenhet för det svenska samhället. De krafter som genom angrepp på grupper av svenska medborgare begränsar människors frihet är inte förvaltare av svenskhet.

Sverige är Sverige med alla oss som bor och verkar här. Det finns inget annat Sverige, ska inte finnas, kan inte finnas. Hur ska vi nå dit i praktiken? Vi menar att det behövs ett brett engagemang och idéer som stimulerar mångfaldsarbetet.

Nolltolerans mot diskriminering. Vi har lagar och regler, men ingenting betyder något om inte var och en tar sitt självklara ansvar. Vi kräver av alla nolltolerans mot rasism och diskriminering, i vardagens möten människor emellan såväl som i arbetslivet. Vi tar naturligtvis på oss det särskilda ansvaret att i de företag och organisationer vi själva verkar tillämpa denna nolltolerans.

Det svenska näringslivet och de fackliga organisationerna har lika stort ansvar som de förtroendevalda i politiken och kan också påverka politikens inriktning. Vi vill under återstoden av valåret 2010 höra företagare och fackliga ledare i landet öppet ta ställning för vårt moderna Sverige och agitera för dess avgörande betydelse för vår framtid.

Om vi alla tar vårt personliga ansvar, och om samhällets instanser, företag och organisationer tar sitt ansvar, kan vi göra 2010 till året då Sverige blev ett engagerat föregångsland när det gäller att verka för mångfald och tolerans.

Endast i demokratiska samhällen där likavärdesprincipen gäller i både teori och praktik finns förutsättningar för en bra framtid.