Låt fotbollen skapa
fred i Mellanöstern

Föreställ dig att öppningsmatchen i VM i fotboll om tjugo år spelas i Jerusalem! Med tanke på förra veckans händelser i Medelhavet kanske fotboll känns ovidkommande. Men det är tjugo år sedan Nelson Mandela släpptes ur fängelse och en process inleddes som skulle göra Sydafrika till en demokrati.

Sydafrika hade varit avskytt och förkastat av en hel värld på grund av apartheidsystemet som diskriminerade, förtryckte och förnedrade den svarta majoriteten. En FN-resolution ledde till sanktioner mot Sydafrika och idrottsbojkotten mot apartheidregimen fick större effekt på utvecklingen i landet än någon annan sanktion. På fredag ställs Sydafrika mot Mexiko i invigningsmatchen av VM i fotboll.

Kvällen den 18 maj 2004 anföll israeliska trupper palestinska flyktingläger i Gaza i ett nytt försök att kväsa protesterna mot ockupationen. Trots den allvarliga ­situationen tog sig både Israels premiärminister Ariel Sharon och Palestinas president Yasser Arafat tid att ringa upp och gratulera Mazden Ghenayem, ordförande i fotbollsklubben Ittihad Abna Sakhnin, till segern samma kväll, att som första arabisk-palestinska klubb vinna den israeliska cupen.

Palestinier i Israel har lägre social status inom i stort sett varje samhällssektor, men fotbollen erbjuder en unik sfär i israeliskt dagligt liv. Israeliska landslag i fotboll på alla nivåer innehåller arabiska spelare och det är inom fotbollen araber i Israel gjort störst framsteg.

Fotboll är den mest populära sporten i Mellanöstern, både vad gäller antalet utövare, publikintresse, mediebevakning och ekonomisk satsning. Fotboll har en unik position i samhället, en central roll i det sociala livet och erbjuder en exklusiv möjlighet att minska avståndet mellan Israel och dess arabiska grannar. Fotboll är det stora gemensamma intresset och skulle på ett avgörande sätt kunna bidra till att hitta en lösning på det problematiska förhållandet mellan staterna.

Konflikten i Mellanöstern har pågått i över sex decennier utan att politiker lyckats finna en lösning. Sanktioner som de i Sydafrika finns inte på dagordningen. Att bojkotta ett medlemsförbund i FIFA, det Internationella Fotbollförbundet, vars land inte är föremål för en FN-sanktion, accepteras inte.

Med tanke på vad som återstår att göra anser jag att man bör ge fotbollen en chans att uppnå det inga politiker lyckats med.

FIFA skulle kunna agera aktivt genom att uppmana, uppmuntra och stödja de stater som är och har varit direkt inblandade i den utdragna konflikten om Israels gränser och existensberättigande, att gemensamt ansöka om att få arrangera VM i fotboll. Det är en nästan utopisk tanke, men fullt genomförbar, även om det skulle ta många år innan den blir en realitet. Ett fotbollsprojekt för fred i Mellanöstern blir en svår uppgift att genomföra. Men med god vilja, prestigelöshet och förnuft från alla parter skulle ett VM i Mellanöstern kunna bli verklighet inom överskådlig tid och leda till fred mycket snabbare än om allt hopp läggs i händerna på regionens politiker.

Ge det civila samhället, människorna, chansen att visa ­vägen när den politiska viljan, kompetensen och visionen saknas. Det handlar om att få fotbollförbunden i sex stater – Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Palestina och Syrien – att samarbeta kring ett gemensamt projekt.

Det finns redan en rad förnämliga anläggningar. Egypten, som stod värd för U20-VM 2009 och för Afrikanska Mästerskapen 2008, har fem arenor som tar över 45 000 åskådare, de två största tar 75 000 respektive 86 000. Ramat-Gan Stadion i Tel Aviv, där Makkabiaden hålls vart fjärde år, har plats för drygt

40 000. Libanon arrangerade Asiatiska Mästerskapen i fotboll för landslag 2000 på moderna anläggningar. Nationalstadion i Beirut har plats för 57 000 fans.

I Syrien har Aleppo ett stadion för 75 000 åskådare och landet fick viktig erfarenhet av att arrangera ett stort internationellt mästerskap när Latakia stod värd för Medelhavsspelen 1987.

Att få representanter för fotbollförbunden i regionen att träffas och förutsättningslöst diskutera regionalt samarbete kring ett gemensamt och greppbart mål skulle bli ett viktigt steg för att ändra låsta tankebanor.

Bara projekteringen av ett VM i Mellanöstern, med invigningsmatch i Jerusalem och final i Kairo, skulle få positiva konsekvenser långt utanför fotbollen och ge fredsarbetet en ordentlig skjuts framåt.

Stellan Danielsson