Sänkt spelarskatt ett stolpskott, Ohly

Lars Ohly och jag har en viktig sak gemensamt. Vi är Djurgårdare in i själen – och vi älskar fotboll! Fotbolls-VM har börjat och det är en högtid för oss båda. Mitt mål är att se alla 64 matcher, men som dygnet-runt-arbetande entreprenör är det svårt. Men något säger mig att vänsterledaren kommer att ta time-out från barrikaderna för att göra det också, valrörelsen till trots.

Vi har en annan övertygelse gemensamt. Fotboll är en sport för alla. Vi älskar knattespelaren och den glada amatören. Själv är jag fotbollstränare för ett pojklag, men vi vet båda två att idrotten behöver sina elitspelare.

Och det verkar som att Ohly håller med mig om att samhället måste skapa de rätta drivkrafterna för att få de största talangerna att nå toppen. Sporra dem att slipa sina tekniker till perfektion, att träna oavbrutet, i stekande solsken och hällande regn, varje dag i veckan, tills de till slut kan mäta sig med idol­albumens legender.

Vi tror på att belöna slit och svett, självuppoffring och tårar. Vi tycker inte att det är orättvist att en spelare tjänar mångdubbelt mer än en annan. Vi tycker att stjärnorna förtjänar sina miljonlöner, de ger så mycket tillbaka till oss fans.

Så här sa Ohly i en intervju nyligen i Dagens Nyheter: ”Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. Och när Andreas Johansson flyttar från Wigan i England så väljer han inte Djurgården utan han väljer Aalborg. Inte därför att han tror att han utvecklas­ mer som spelare där utan­ av det enkla skälet att han tjänar­ dubbelt eller tre gånger så mycket utan att Aalborg behöver betala något mer än vad Djurgården var villiga att göra. Det är en konkurrenssituation och det gäller­ inkomster under kort tid. Då anser jag att Sverige i likhet med Danmark och Norge ska sänka­ skatterna för dessa fotbollsspelare.”

Vill vi öka kvaliteten på svensk fotboll måste vi anta samma regler som de har i Danmark, alltså. Helt rätt!

Men därefter går vänsterledaren och jag skilda vägar. För Ohly förstår inte att samma drivkrafter som föder klart lysande stjärnor inom idrotten sporrar till underverk i affärsvärlden. På frågan om varför han inte vill sänka skatten för andra än idrottsstjärnor svarar han att det vore att ”gynna eliten i samhället”.

Jaha? Plötsligt är Ohlys verklighetsförankring som bortblåst. Hans insikter om elitfotboll gäller förstås inom näringslivet också. Men det vägrar han att se. ”Den moroten spelar nästan ingen roll. När jag började på SJ tjänade mina chefer mångdubbelt mer. Inte var det någon drivkraft!”

Detta är ett av de märkligaste uttalanden jag någonsin sett från Lars Ohly. Hur kan han hävda att möjligheten till hög lön inte sporrar andra att jobba ännu hårdare för att få just den höga lönen? Hans observation att de höga chefslönerna på Statens Järnvägar på 70-talet inte fick någon att arbeta hårdare stämmer kanske. Men hur kan han tro att denna observation har något med dagens debatt om skatter, entreprenörskap och företagsklimat att göra?

Det intressanta är också hur Ohly undviker att se helheten. Skickliga fotbollspelare är viktiga för upp­levelsen av fotboll och de konkurrerar på en internationell marknad. Men för att Ohly skall få sin fotbollsupplevelse krävs arenor, kläder, transporter, tv-bolag, biljettsystem, sponsorer, internationella storföretag med kända varumärken och mycket, mycket annat.

Fotboll är en världsomspännande underhållningsindustri.

Hur kan någon undgå att förstå att de drivkrafter som ger oss excellenta fotbollspelare är nödvändiga för excellens även på alla andra områden?

Eller omvänt, varför föreslår Lars Ohly inte sex timmars arbetsdag och en låg enhetlig lön för fotbollsspelare? Om han väntar sig att läkare, ingenjörer och lärare skall arbeta hårt utan att kunna förbättra sin levnadsstandard, borde han väl ställa samma krav på fotbollspelare?

Men för oss som är företagare är det självklart att låga skatter och goda förhållanden i kombination med hård konkurrens bör få ge goda resultat på alla samhällsområden. Livet är trots allt mer än bara fantastiska dribblingar.

Douglas Roos