”Oansvarigt att utvisa flyktingar!”

I?dag lanserar vi i Sveriges Kristna Råd ett ramdokument för migrationsfrågor som heter ”Detta vill vi! Kyrkorna och migrationsfrågorna”. Vi gör det därför att vi som kyrkor och kristna är kallade att vara salt i världen, att protestera mot orättvisor och att arbeta för ett bättre samhälle för alla människor. Påskuppropet 2005 var ett konkret uttryck för den viljan. Genom ”Detta vill vi” fortsätter vi på den inslagna vägen.

Detta vill vi! Utifrån övertygelsen att alla människor är skapade till Guds avbild och har rätt till ett liv i värdighet vill vi att människors rädsla och behov av skydd tas på större allvar vid asylansökan.

Vi vill att människor aldrig återsänds till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Med dessa ställningstaganden som grund motsätter vi oss Migrationsverkets beslut att utvisa människor till Afghanistan och den hårdnande prövning som råder för irakier som söker asyl i Sverige.

Enligt en UD-rapport från 2006 råder det i Afghanistan nästan total laglöshet, med utomrättsliga avrättningar, tortyr och godtyckliga frihetsberövanden. Sveriges nyligen hemkomna ambassadör Ann Wilkens uppger att säkerhetsutvecklingen i Afghanistan gått åt fel håll de senaste åren. FN:s organ gör liknande bedömningar.

Såväl människorättsorganisationer, folkrättsexperter, FN:s organ som UD anser att läget inte är säkert i Irak. UD skriver följande på sin hemsida: Säkerhetsläget i Irak bedöms fortfarande som mycket allvarligt och kommer sannolikt inte att förbättras i närtid. Det är civila irakier som drabbas hårdast av våldet i ett samhälle ansatt av terrorattacker, beväpnade milisgrupper, kriminalitet, och sammanstötningar som involverar säkerhetsstyrkor eller militär.

Att i de här situationerna tvinga människor som sökt sin tillflykt i Sverige tillbaka till Afghanistan och Irak anser vi inhumant och inte i linje med intentionerna i svensk flyktingpolitik.

Begreppet väpnad konflikt infördes 1997 i den svenska utlänningslagen. Syftet var att lagstiftaren önskade införa en regel som gav skydd till personer som riskerar att utsättas för urskillningslöst våld – det som i tidigare utlänningslag hade kallats ”politiskt humanitära skäl”. Det vill säga att Sverige inte vill skicka tillbaka någon till en plats där det regnar bomber även om inte personen i fråga riskerar individuell förföljelse.

I den nya utlänningslagen från 2005 kvarstod denna intention – i förarbetet står det att ”någon ändring i sak inte är avsedd”.

När domstolarna utifrån sin juridiska kompetens gör en annan bedömning är det vår bestämda mening att den politiska intentionen måste försvaras av de folkvalda politikerna, och framför allt av migrationsministern själv. Vi kräver att migrationsministern tar sitt ansvar för att säkerställa att lagstiftarens intentioner och de övergripande målen för svensk flyktingpolitik ligger fast. Hur detta på bästa sätt görs är inte vår sak att bedöma. Verktygen finns om viljan finns.