Hon riskerar döden – för sin sexualitet

I dag invigs Pride-festivalen i Stockholm. På andra platser i världen dödas människor för att de är homosexuella. Trots det fortsätter Sverige att avvisa hbt-personer till länder där de riskerar förföljelse.

Detta måste få ett slut.

För det kunde ha varit dig de slog ihjäl. Det kunde ha varit dig alla hatar – fast du inte har gjort något fel.

Varför? För att de redan som barn fick lära sig hur sådana som du ska bemötas, och att det bekräftas gång på gång. Landets president säger att ni är sämre än hundar och grisar, parlamentet ska rösta om en ny lag som innebär att du kan dömas till döden och två av dina vänner torteras av polisen – bara för att de är som du.

För du är bög eller flata. Eller bisexuell. Eller transperson. Därför hatar de dig, tar ifrån dig din rätt att vara människa och gör dig till en symbol för allt som är fel i deras liv.

En ond saga? Nej, samkönade relationer är förbjudna i 85 länder, i åtta av dem är straffet döden.

I många andra länder går utvecklingen dessutom åt fel håll, till exempel i flera av de forna öststaterna liksom i flera länder i Afrika. Litauen har fått en lagstiftning som förbjuder positiv information om homo- och bisexualitet riktad till ungdomar och i Uganda, där homosexualitet redan är förbjudet, ligger ett lagförslag om att homosexuella ska straffas med livstids fängelse eller avrättning. I Malawi dömdes två hbt-personer till 14 års straffarbete för att de förlovat sig och i Zimbabwe fängslades och torterades två hbt-aktivister efter påhittade anklagelser.

I Ugandas huvudstad Kampala arbetar Val Kalende med mänskliga rättigheter. Att leva som öppet homosexuell i Uganda är svårt. Till RFSU:s tidning på nätet, Ottar Rapport, säger hon:

”Jag har tvingats flytta till en hemlig adress, för min egen säker­het. Flera av mina närmaste vet ­inte var jag bor i dag. Jag blir ofta hotad av människor på gatan som känner igen mig. Flera av mina vänner som är öppet homosexuella har också tvingats flytta.”

Hennes situation är inte unik. Många tvingas fly från sina hemländer. Jag blir därför stolt när svenska ministrar och personer inom utrikespolitiken lyfter fram att hot och trakasserier mot hbt-personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet är brott mot de mänskliga rättigheterna. Men lika upprörd blir jag när vi misslyckas med att efterleva samma rättigheter här i Sverige. Enligt svensk lag ska hbt-personer få asyl om de riskerar förföljelse på grund av sin sexuella läggning eller sitt kön.

Enligt lagens förarbeten kan man inte kräva att någon ska dölja sin sexuella läggning för att slippa förföljelse.

Trots det avvisar vi fortfarande hbt-personer från Sverige med motiveringen att så länge myndigheterna i det aktuella landet inte känner till personens sexualitet, och så länge personen inte lever öppet som homosexuell, är det inget problem att återvända.

Det är en skam för Sverige. Sverige måste sluta skicka tillbaka hbt-personer till länder där samkönade relationer är kriminaliserade eller där det råder systematisk förföljelse av hbt-personer.