Bratsens vräkeri
är sossarnas fel

Vad göra i Båstad när det blivit förbjudet att spruta champagne? Svaret har kommit i form av ”vaskning”. Av två beställda champagneflaskor får personalen hälla ut den ena i vasken. Bara för att visa att ”här finns det pengar”. ”Dumpning” har tydligen också förekommit under Stockholmsveckan i Visby, om man får tro kvällstidningsrubrikerna. Beställ 50 hamburgare och släng alla utom en när du väl har fått dem. Bara för du kan.

Det må vara ganska harmlöst – ingen kommer ju till skada av att det vaskas champagne eller dumpas hamburgare. Men vi bör nog ändå fråga oss hur vi lyckats bygga en svensk kultur där smaklöshet och vulgaritet ger social status. Hur gick detta till? Vem tycker att det är roligt? Det sista desperata vapnet mot tristessen verkar ha blivit en tävling om vem som kan chockera mest, bete sig sämst och våga ”svina” (ett ganska vanligt ord) värst. Att trotsa alla moraliska och sociala koder verkar ha blivit den moderna nöjesmänniskans nya opium. Marx skulle kanske hålla med mig om att vaskning, hamburgerdumpning och champagnesprut är ett opium för Sveriges växande klass – glidarklassen.

Det är inte bara smaklösheten som förvånar mig. Det som lyckas förvåna mig mer är vänsterns totala oförstånd inför fenomenet. De har indoktrinerat svenska elever sedan 60-talet i en kultur där sociala koder och moraliskt beteende ses som småborgerligt och påtvingat.

Därtill tyckte de att Gudrun Schymans pengagrill i Almedalen var ett genialt PR-drag. Är det inte precis samma beteende? Att slänga, bränna, hälla ut och slösa för att få uppmärksamhet. Om vi dessutom inte ska bindas av moraliska beteendekoder och sociala normer, så borde det rimligtvis gälla alla. Nöjesklassen, Gudrun Schyman och rödvinsvänstern hamnar i samma fåra, en motståndsficka av översitteri, verklighetsflykt och smaklöshet.

Vad beror smaklösheten på? Inte är det rikedom som leder till ett demonstrativt ohyfsat beteende i alla fall, låt oss vara överens om det. Marxister bör till exempel vara tacksamma för Friedrich Engels likviditet. Brist på sociala och moraliska normer verkar istället vara en rimlig förklaring. När vi frågar oss om glidarklassen inte har någon skam i kroppen, så blir svaret ett blankt nej.

Varför?

För att Socialdemokraterna avskaffade normerna och skammen samtidigt. Att då förvänta sig ett hyfsat beteende från en lössläppt och i många fall förebildslös generation vore att önska för mycket.

Normlösheten leder till smaklösthet.

Antingen accepterar man det, och får då allt svineri på köpet, eller så tar man strid för normerna. Hårt arbete, medlidande, omtänksamhet, hyfs, respekt och ordning och reda är ju trots allt inget skadligt.

Frihet leder till ansvar. Frihet utan ansvar, frihet utan normer, skapar ett okänsligt samhälle.