Jobbkrisen är en bluff

– Ge mig tjugo minuter så ska jag fixa ett jobb!

Så sa jag till Fredrik Eddahri (Big Fred) när han intervjuade mig för jobbgrillen.se. Säger man så blir folk jätteupprörda. För det finns ju inga jobb, sägs det.

Det finns inget som gör mig mer upprörd än unga som säger att politikerna måste skapa fler jobb. Det är så sorgligt att vi bor i ett land där så många på fullaste allvar tror att någon annan kan skapa jobb.

Jobb är ingenting du får – utan något du skapar och skaffar dig själv. Först börjar man med att skaka av sig sin fin-i-kanten-rock och lata attityd och sedan använder man sina två ben och går gata upp och gata ner och knackar på hos alla butiker och restauranger.

Sedan tonåren har jag alltid haft jobb. Jag har gjort allt från att sälja toalettbalar genom dörrknackning till att städa hotellrum. Jag har haft alla möjliga jobb, kassörska, au pair, jobbat på Posten, kafébiträde – jag har gjort allt! Jag är en förortsunge som utan utbildning och kontakter skaffade mig alla jobb själv.

Jag har aldrig ”fått” ett jobb. Jag har skapat mina jobb själv, genom fantasi och innovation och allra främst: jag har behållit mina jobb eftersom jag är pålitlig och alltid levererar och är tillgänglig.

I dag driver jag två bolag inom bok- och pr-branschen, vi söker ständigt folk, gärna unga människor. Men gång på gång måste vi säga upp dem för att de inte klarar av att jobba!

Det vanligaste är att de inte är tillgängliga. Alla snackar om att ungdomar ständigt är uppkopplade – ha, vilken jävla bullshit säger jag! De svarar vare sig på sms, mejl eller Facebook. Det har hänt flera gånger att unga människor vi anlitat helt gått under jorden.

Sedan påstår de att de är stresståliga och gillar att hugga i men efter endast någon vecka vill de inte gå ut och göra ett ärende för att det snöar och är för kallt.

Jag kan rada upp hur många exempel som helst på odugliga ungdomar.

Värst är de som är för ”fina” för riktigt arbete, de som sätter någon slags ”personlig integritet” främst. Som en tjej som skrev på min blogg att hon tycker att det är att ”sälja ut sin själ och integritet” att jobba på McDonalds och likställer McDonaldsjobb med att prostituera sig.

Vet ni vad jag gör på mitt jobb? Jo, jag sitter och copy-pastar mejladresser hela dagarna, packar goodiebags, åker omkring med min eventbil full av grovsopor och annan skit. Jag horar och drar ner brallorna hela dagarna.

Tror ni att det finns fina jobb utan grov- och horarbete så är det klart att ni inte kan behålla ett jobb eller ens få ett! Jag tycker att McDonalds verkar som ett alldeles utmärkt val av jobb, för om du är duktig blir du chef inom ett par månader. Och är du inte duktig åker du ut och då får du skylla dig själv.

För vem annars än du själv kan ansvara för att du missköter ditt jobb? Pappa? Staten? Kommer du inte i tid, finns du inte tillgänglig, håller du inte deadlines, gnäller du (listan kan göras lång) så är det ditt eget fel att du inte har något jobb.

För mig finns det liksom inget alternativ – jag måste ha in en viss summa pengar varje månad för att försörja barnen och då finns helt enkelt bara en väg att gå: att se till så att jag har tillräckligt mycket jobb. Och måste jag göra skitjobb/horjobb/kuljobb/tråkjobb/whatever så är det fullständigt underordnat. Jag behöver pengarna. Precis som ni. Punkt.

Hur svårt kan det vara?