Dags för facket att bry sig om oss arbetslösa

Under min aktiva tid i facket då var man välkommen på möten och kurser. Möjligheten att träffa andra och utbyta erfarenheter var stor. Men sedan när arbetslösheten gjorde sig påmind, då skulle man betala sin medlemsavgift och stillatigande sitta hemma söka jobb. Inte ens kontakten med Arbetsförmedlingen är vidare hög.

Medlemsavgiften är i dag en ganska stor del av ekonomin för en arbetslös. Framförallt för de människor som fallit så långt att de i dag lever på 65 procent av sin tidigare inkomst. Jag förstår om dessa människor lämnar sitt medlemskap, för varför ska de betala när de ändå inte har någon som ställer upp och försvarar dem på de platser de blivit utlokaliserade på mot sin vilja?

Jag är nu en av alla de som gått arbetslös en längre tid. När jag blev uppsagd så kämpade facket mycket för att rädda så många jobb som möjligt. Var själv inblandad när förhandlingarna skedde. Sedan kom perioden av arbetslöshet. Första tiden var det väl ganska okej, men ju längre tiden gick desto mer isolerad blev man. Avsaknaden efter det sociala med andra människor blev större och större. Samtidigt sitter många av oss fortfarande och betalar medlemsavgift till våra fackförbund. Men vad gör fackförbunden för oss arbetslösa?

Visst är det hektisk tid vi lever i och de förtroendevalda har mycket att göra. Men snälla ni på avdelningar, sektioner och förbund: vad gör ni för oss arbetslösa? Visst är det bra att vi har försäkringar i olika former för att inte råka ut för någon skada, men nu när ekonomin inte blir vidare bättre av arbetslöshet så ställer man sig frågande om vi bara ska vara en tigande skara som snällt varje månad betalar vår medlemsavgift om det enda vi märker av vårt medlemskap är tidningen som kommer som en glad påminnelse i brevlådan.

Så nu kanske det är dags att även vi får del av kakan i vårt medlemskap och att ni engagerar er även för denna tyst ökande skara. Annars kommer alliansen och Svenskt näringsliv att få er precis dit de vill och säga att ”Ni är så små så vi behöver inte bry oss om er”, när många går ur facket för att ekonomin inte tillåter en att vara med.

Fackföreningsrörelsen måste börja bry sig om oss arbetslösa medlemmar och engagera sig även i de som blivit placerade i jobb- och utvecklingsgarantin.