Föräldrar, väx upp!

I SVT:s nya realityserie "Ung och bortskämd" flyttar tio välcurlade ungdomar in i ett hus för att lära sig att ta hand om sig själva utan mamma och pappa. Det blir förstås samma gamla orgie i matlagningsmisär och hygienarmod som det brukar bli när man i dokusåpasammanhang slänger ihop ett antal 80- och 90-talister under samma tak.

”Jag tyckte det var jätteskrämmande att gå in i matbutiken, för det var helt nytt liksom” säger Olga Isabelle, 18, som brukar få sin frukost på sängen av sin mamma varje dag.

”Jag städar inte mitt rum. Absolut inte. Det är en del av huset, och min mamma städar huset” förklarar Daniel, 22.

Man baxnar förstås. Hur kunde det bli ungdomstrend att vara förtidspensionärs-wannabe och hur fick mamma och pappa rollen som hemtjänst och färdtjänst? Jag måste få min son, snart 4, att börja städa sitt rum NU.

Nu är det här knappast första gången i världshistorien som en äldre generation har betraktat en yngre som lata drönare. Just nu råkar det vara utvalda skaror av 80-talisterna som utmålas som ansvarslösa mähän. Men hela programmet igenom förundras jag över varför föräldragenerationen, i det här fallet 50- och 60-talister, inte tar på sig åtminstone en liten tofs av dumstruten, istället för att bara resignera inför sina barns makt?

”Om mina föräldrar skulle säga nej så skulle jag nog bli ganska arg” säger Karolina, 19, och påminner om något ur filmen "Den onda dockan".

Hon vägrade att åka kommunalt till gymnasiet så hennes föräldrar köpte en närliggande lägenhet till henne. En annan deltagare, Jerry, 22, sätter fingret på något viktigt.

”Om jag skulle ta itu med städningen, så skulle hon säkert hitta en annan ursäkt för att komma hit, det är jag helt övertygad om”.

Hans mamma kommer varje vecka hem till honom i hans lägenhet för att lämna matlådor och samtidigt ta hand om tvätt och städ. Föräldrar, väx upp! Börja ta ansvar för er själva, istället för att använda era barn som alibin för att inte våga leva egna liv.

Alternativet är förstås att vi accepterar att 22 är det nya 14. Anna Wahlgren får skriva några kapitel till av sin barnabok och inte bara ge upp efter 16. Till kompletteringarna kunde då höra en fem-minuters-metod för att hantera 20-åringar som vägrar söka sommarjobb, och kanske även en ”sova hela natten-kur” för mammor och pappor till 23-åringar som ringer och vill ha gratis taxi.

Men det är förstås mycket enklare om föräldrar börjar fundera på vad de egentligen gör i kärlekens namn, och hur mycket av sin egen tilltufsade självkänsla man maskerar genom att vara den extremt behövda föräldern.

”Jag kräver inte att hon ska hjälpa till hemma. Livet är så hårt ändå att jag vill hjälpa fram henne” säger Tomas, pappa till Paulina, 2 år, förlåt, 23.

Det här är som sagt inget nytt fenomen, parasitbarn och martyrföräldrar har vi väl sett förut. En del gamla tiders hemmafruar fortsatte att göra köttfärslimpa och stryka skjortor åt sina barn i all oändlighet på den tiden då ”curling” fortfarande bara var en lite lustig sport på is.

Hemmafru 2.0-trenden, med sin pressande vurm för hemmet och romantisering av familjelivet parallellt med ett aktivt yrkesliv, känns som en bra grogrund för att säkra återväxten av nya curlingföräldrar även i min egen generation, 70-talisterna. Kommer vi också att använda våra barn som ett tacksamt alibi för att slippa göra något vettigt av resten av våra liv?

Jag är nämligen inte alls särskilt bekymrad över de här ungdomarna, trots att de av SVT framställs nästan elakt endimensionellt och klichéartat. De är trots allt inga barn längre. Ett par av dem är populära bloggare som säkert har kalkylerat med en viss idiot-risk, som priset för fler besökare.

När Dezirée, 24, röstas ut i slutet av programmet, så gråter hon. Förmodligen mer för att hennes tv-exponering blev så kort, och mindre för att hon blev utröstad som den allra mest bortskämda av dem alla.

Mina tankar går till hennes mamma…