Utan mammas ”ja” får pappa inget

När jag och min dåvarande sambo separerade för elva år sedan valde hon att flytta till Stockholm med vår dotter. Jag flyttade efter för att kunna leva ett vardagsliv (varannan vecka) med min dotter, som jag älskar över allt på jorden.

För att vara en närvarande och delaktig pappa har jag med glädje ställt upp som tränare i hennes idrottsklubbar och självklart har jag köpt de kläder som ett barn i hennes ålder behöver utifrån säsong.

Under alla dessa år har det varit ett ständigt krig om barnbidraget med min dotters mamma, som haft åsikten att barnbidraget ska inte ska delas. ”Om jag delar med mig så gör jag det bara för att vara snäll.”

I vår situation tror jag knappast det är barnbidraget som gör att respektive familj går runt eller inte.

Jag och min fru har jobb och bor i en nybyggd lägenhet söder om stan, dotterns mamma bor i en stor vindslägenhet i centrala Stockholm. Jag tolkar detta boende som att pengar finns.

Hittills har mamman fått bidraget per automatik.

Jag blev självklart glad när Försäkringskassan öppnade upp för möjligheten att från F-kassans sida faktiskt direkt skicka halva barnbidraget till pappa respektive mamma, i en vanlig situation som min, där barnet bor varannan vecka och båda föräldrar delar på ansvar och kostnader.

Tyvärr kan denna service från Försäkringskassan bara ske då mamman godkänner en delning. Ingen underskrift = ingen delning. Om mamman hävdar sin rätt att bestämma över hela barnbidraget och väljer att inte dela med den andra ansvarstagande föräldern, så är Försäkringskassans nyhet inget värd.

Det känns lite märkligt och mycket snedvridet när jämställdhetens vingar inte har nått längre 2011.

Mest tragiskt är ju självklart min dotters mammas val att inte vilja samarbeta och dela det skattefinansierade, statliga stöd som barnbidraget är, utan se det som en ensidig mamma-peng. Det kan knappast vara tanken från staten.

Hur löser man denna snedvridna diskriminering då den ena föräldern vägrar samarbeta?