Mickan och Fredde är de nya moderaterna

I kväll visas andra avsnittet för säsongen av TV4:s humorserie ”Solsidan”. Skildringen av överklassgettot i Saltsjöbaden är en av TV4:s största succéer någonsin. Varför? För att den är rolig, så klart. Men ”Solsidan” hade inte varit rolig utan dom senaste årens samhällsutveckling.

En humorserie om rika människor för tjugo år sen hade innehållit minst en butler med frack, ett par minkpälsar och en överste. Eventuellt en monokel. Men mycket har hänt sen ”Grevinnan och betjänten”. I dag fyller grevinnan sin filofax med pilates och styrelsemöten medan betjänten hämtar på dagis. Vi har fått en allt bredare samhällsklass som har hemhjälp. Och en ännu bredare samhällsklass som utför den. Herrskap och tjänstefolk med f-skatt. Dags för igenkänning alltså.

Även företagarjargongen i serien, som för tjugo år sen hade framkallat förbryllade miner hos tittarna, funkar i dag. Vi är numera ett folk av egna företagare. Frilansjournalisten, taxiföraren och städerskan kan förenas i ett igenkänningsgarv över repliken ”avdragsgill”.

Men det som ”Solsidan” kanske förmedlar allra bäst är bilden av Stockholm. Poeten Johan Jönson har kallat vår tids Stockholm för ”moderatstaden”. Och det blir allt tydligare att det nog kommer att vara så för lång tid framåt.

Stockholm har nämligen blivit Moderaternas egen tomteverkstad där man tillverkar moderater längs löpande bandet. Man har slumpat bort kommunala hyreslägenheter och i ett trollslag förvandlat dom nyblivna bostadsrättsinnehavarna till nöjda moderater. Man har samtidigt struntat i att bygga nya bostäder och på så sätt drivit upp bostadspriserna i Stockholms innerstad till fantasinivåer som gör att bara moderater har råd att flytta dit. Och man har sett till att Stockholms välbärgade medelklass har god tillgång på privatskolor så att deras barn enbart ska behöva umgås inom sin egen samhällsklass och fostras till goda moderater.

Allt det här har också gjort stockholmarna till Sveriges räddaste människor. Rädda för att hamna i fel bostadsområde, rädda för att deras barn ska hamna på fel dagis, fel skola, få fel kompisar och fel jobb. ”Solsidan” gör träffsäker humor av detta faktum när man låter en pappa skrämma sin son med repliken: ”Om du inte skärper dig får du gå i kommunal skola!”.

Den här ängslan och skitnödigheten är såklart kul på tv, men mindre kul för oss som råkar bo i Stockholm. När man ser på ”Solsidan” står det också klart att klyftan mellan Stockholm och övriga Sverige numera växt till en avgrund. I Danderyd är medelinkomsten 25 700 kronor i månaden. I värmländska Årjäng är den 15 400 kronor. Runt köksborden på ”Solsidan” pratar man rut-avdrag istället för vargjakt. En Sverigedemokrat på Södermalm är lika otrolig som en skogaholmslimpa i Vasastan. Klyftan mellan stad och land har kanske aldrig varit större. Sverige dras isär.

90-talets mest framgångsrika svenska humorserie ”Svensson, Svensson” utspelade sig i Örebro och hade en brevbärare i huvudrollen. Att årets mest framgångsrika humorserie utspelar sig i Saltis och har en fondmäklare i en av huvudrollerna säger nog något om vår tid, våra drömmar och våra ideal.

2,5 miljoner människor såg säsongspremiären av ”Solsidan förra söndagen”. Det är fler än vad som röstade på Mona Sahlin i förra höstens riksdagsval. Nu funderar sossarnas skarpaste hjärnor som bäst på hur dom ska få Mickan och Fredde att rösta på dom nästa gång. Stockholm måste vinnas tillbaka. Jag säger: lycka till.

I kväll skrattar vi åt Mickan och Fredde. Även jag. Till den dag dom står utanför min dörr med en lapp om att vi måste ombilda vårt hyreshus till bostadsrätter så att vi kan köpa till underpris så att vi kan sälja med förtjänst så att vi kan göra bostadskarriär så att vi en dag kanske kan få bo på Solsidan.