Våra protester förändrar inget

Varje journalist som ger sig in i ett krisområde tvingas ta kalkylerade risker. Man kan förbereda sig på många sätt, men varje krig och revolution är unik och kan visa fasor och grymheter för vilka ingen kan vara beredd. De senaste åren har farorna ökat, respekten för journalister och förståelsen för deras arbete minskar och är på många ställen i dag helt obefintlig.

I Pol Pots Kambodja mördades mer än 50 journalister. Under kriget på Balkan då det gamla Jugoslavien upplöstes, blev journalister för första gången lagligt byte för skjutgalna soldater och så kallade säkerhetsstyrkor. Under mina mer än tjugo år som krigs- och katastrofreporter stod jag öga mot öga med Pol Pots mördare och jag fick ducka för krypskyttarna i inbördeskrigets Libanon. Men oftare, som i krigen mellan Indien och Pakistan fördes utrikeskorrespondenterna artigt fram för att få bästa möjliga överblick och i Vietnamkriget hade varje korrespondent graden av major i amerikanska armén och kunde begära transport vart som helst i Vietnam. Det fungerade perfekt.

Det primitiva och brutala våld som nu demonstreras i Kairo och Alexandria mot journalister förvånar mig inte. Jag var korrespondent tre år i Kairo i slutet av 70-talet och lärde då känna en doftande, vibrerande mångmiljonstad fylld av enskilda individer, färgstarka personligheter, som den ena minuten kunde vara varma, patriotiska, stolta och gästfria för att i nästa ögonblick förvandlas till en blodtörstig pöbel redo till vilka grymheter som helst.

Fattigdomen var och är enorm, marginalerna obefintliga, ingenting gick att uträtta utan mutor. En liten slant till brevbäraren garanterade regelbunden postgång liksom en handtryckning med en sedel till portvakten såg till att telefonen inte plötsligt stängdes av eller att dricksvattnet inte tog slut eller att inte lamporna slocknade.

Lag och rätt existerade bara för de rika och redan mäktiga. Massan av befolkningen levde och lever än i ständig fruktan för angivare, polis och myndigheter. Den som grips och inte har de rätta kontakterna eller kontanterna, kan skatta sig lycklig om han kommer hem levande och i någorlunda helt tillstånd.

Årtionden av undantagslagar har skapat en mäktig polisstat driven av flera miljoner heltidsanställda människor vars stora familjer och många släktingar alla är beroende av att systemet fortsätter att fungera. De lever i en kultur där intriger och konspirationer blommat och frodats ända sedan den turkiska tiden. Krigen och freden med Israel samt kampen med och mot det muslimska brödraskapet har öppnat nya möjligheter till konspirationer och påstådda intriger. Få egyptier tror i dag att någonting sker inom politik och samhälle utan att det finns en dold konspiration bakom, vilket underblåses hela tiden av den hårt censurerade tv:n, radion och tidningarna.

Ingen väl etablerad militärdiktatur, understödd av västvärlden, har någonsin störtats av några tusen människors aldrig så modiga, högljudda och tv-mässiga protester på ett torg. Protesterna och kraven må vara hur rättmätiga som helst. Protesttorgen har alltid, förr eller senare rensats. Så kommer ske även nu. Regimen kommer med olika manövrar att försöka vinna tid och gruppera om sig, nya namn kan dyka upp, men det är samma regim för det.

Det tog lilla Sverige över hundra år att bli en demokrati. Nära nittiomiljonerlandet Egypten kan inte bli det på en vecka. Inga utländska påtryckningar kan tvinga fram förändringar som måste mogna och växa fram inifrån.

Varken USA eller EU och allra minst en lilleputtaktör på den internationella arenan, som den svenska regeringen, kan förändra Egypten en millimeter med aldrig så ilskna uttalanden.

Det är därför som journalisterna nu tystas med påkar och knivar. Då journalisterna kommer bort och tv-skärmarna slocknar kan ordningen snabbt återställas.

Den vrede och den avsky vi alla känner för det som sker i dag i Egypten, kommer att rinna av de skyldiga. Efter en kort omgruppering blir det business as usual.

Nya kriser exploderar, nya krigsrubriker tas fram och Egypten, som existerat i sju tusen år, kommer att fortsätta att existera, ungefär som förr. Med en ny faraon, uppburen av USA, EU och alla andra som vill ha stabilitet och ordning.