Var stolt över musen!

Det är år 2002 och trots att hälften av världens befolkning är kvinnor är det kvinnliga könsorganet fortfarande ett tabubelagt ämne. Musen, vulvan, fittan, underlivet, ”där nere” – oavsett vad vi i hemlighet kallar det talar vi inte om det.

Varför får inte tjejer ha en lika naturlig relation till sitt kön som killar?

Orden för manligt och kvinnligt kön är olika värdeladdat. Små pojkar får från barnsben lära sig att deras snopp är bra, och något de kan pilla och dra i hur mycket de vill. Det är ju naturligt. Men när små flickor nyfiket börjar pilla på sig själva säger vi stopp och låter dem förstå att ”det där” är något fult, skamfyllt och onormalt. ”Usch, pilla inte där, det kan komma in sand.”

Det här sitter i och allt eftersom dessa skillnader befästs påverkar det hur vuxna kvinnor ser på sitt kön. På sätt och vis är kvinnor fortfarande belagda med kyskhetsbälte. Numera ett osynligt sådant.

Det handlar inte om att killar har snopp och tjejer något annat. Det handlar om att killar har, och tjejer inte har. Låt ett barn rita! En kille, det är den med snopp. Tjejen är den med bröst. Kvinnans underliv finns helt enkelt inte. Vårt samhälle lever fortfarande med någon slags förlegad inställning till ”det där nere”. Om vi inte talar om det finns det inte.

När vårt kön äntligen uppmärksammas är det för att vi ska förändra det, med plastikoperationer, rakning etc. Det får aldrig bara vara.

Som kvinna ser du ytterst sällan ett annat kvinnligt könsorgan. Du kan inte ens se ditt eget utan spegel. Porrtidningar är enda stället där man får se bilder på kvinnokön, men likförbannat finns där ett visst ideal. De flesta kvinnor har inte ens ett namn på sitt kön!

Många vet inte hur de själva ser ut och känner sig livet igenom osäkra på vad de ska kalla och hur de ska förhålla sig till sitt kön.

Nu är det mer än tio år sedan jag gick ut högstadiet, men jag misstänker att vissa delar av sexualundervisningen är sig lika. Visst pratades det en del om kön – för tjejernas del om livmoder, befruktning och mens. Hur man reproducerar, avlar, föder. När vi kom till killarnas organ handlade det däremot om nattliga pollutioner, hur snoppen sväller vid upphetsning, att det är normalt att runka.

Killar blir kåta och har sex. Tjejer föder barn. Tonårssexualitet är något exklusivt manligt och det här med kvinnlig sexualitet försvann visst någonstans bland kondomerna som nervöst skickades runt.

I dag kan jag fortfarande läsa i tidningar ”Tillåt dig njuta”. Som att njutning och lust för kvinnor inte är något naturligt, utan något som vi måste ”tillåta” oss ibland. Precis som vi unnar oss en utlandsresa när kassan tillåter.

När jag som slutprojekt på reklamlinjen på Beckmans skulle välja ämne var valet lätt. Reklam handlar om att kommunicera. Med chansen att fritt uttrycka mig vill jag förmedla ett budskap jag tycker är viktigt. Ett enkelt budskap – det är hög tid att även tjejer får vara stolta över sitt kön.

En fitta ska ha lika självklart utrymme och status som en kuk. Det kanske inte i första hand är en individuell fråga, det handlar om att samhället ska ha samma inställning till kvinnligt könsorgan som till manligt. Kärt barn har många namn sägs det. Kalla det vad du vill, men kalla det åtminstone för någonting!

Om vi okonstlat kan se på vårt kön som en av övriga kroppsdelar kommer vi att kunna förmedla det synsättet till kommande generationer. Något fint och värdefullt att vara rädd om.

Inte rädd för.

För att höja värdet och synen på kvinnors kön byggde jag ett nytt koncept – Proud Pussy – och skapade en serie ringar föreställandes just vårt kvinnliga kön. Jag gjorde fem olika modeller, vackra att se på och som samtidigt visar variationen i hur våra kön faktiskt ser ut. Alla olika. Men alla lika bra.

Att bära ringarna är att ta ställning. Att våga stå för vem du är och vara stolt! Det är enda sättet att ändra på rådande synsätt. Visa ringen för andra, betrakta deras reaktion. Ta chansen att väcka tankar hos de som tidigare inte funderat kring det. Är det okej att ha en fitta på fingret? Får man verkligen tycka att det är vackert?

Reaktionerna efter en veckas utställning har varit övervägande positiva. Mestadels är det kvinnor som tycker det är ett bra ställningstagande och att något äntligen görs.

Ibland blev problematiken tydligare än jag väntat mig. En tjej frågade försiktigt ”Är det en... eh...?” Ja, det är det.

Någon invände och tyckte att det varit ”lite väl mycket vaginalt på sista tiden.”

Roligast var två 15-16-åriga killar, som på tonåringars tvärsäkra vis, fulla med erfarenhet sa: ”Äh, så där ser det inte alls ut.”

Någon blev uppriktigt provocerad, inte av ringarna eller budskapet, men av att jag i en av bilderna visar en kvinnohand (med ring) vilande på sin sons huvud. ”Barn och kön hör inte ihop.”

En 93-årig dam viskade i förtroende: ”Jag tycker det här är riktigt bra. Du förstår, på min tid talade man aldrig om sådant.”

Tyvärr verkar vi inte ha kommit så mycket längre sedan 1909...

Visst har jag funderat om det verkligen är rätt att ”exploatera” den hittills enda kroppsdel som vi fått ha ifred. Men det handlar inte om exploatering. Du får gärna ha ditt kön ifred, det är fortfarande något privat – men samhällets inställning till kvinnans kön måste vara lika som till mannens.

Jag ville med mitt projekt göra något som kan tilltala alla kvinnor – vanliga kvinnor precis som jag. Feminism måste inte alltid vara ungt och argt, det kan också vara roligt och fint!

Be Proud of your Pussy!

PS. Mina föräldrar har gjort ett diplom till mig ”För visat mod i en snoppdominerad värld.”