Vårdpeng ger patienten hela makten

Reformen medför att alla medborgare själva får välja var i länet och till vilken doktor de vill gå när de blir sjuka. Och självklart är det landstinget som betalar för vården. Vårdersättningen är individbaserad, pengarna följer med varje patient till den mottagning han eller hon väljer.

Tidigare har det varit tillfälliga beslut inom landstingsadministrationen som har styrt ersättningen. Att ingen hänsyn har tagits till de enskilda patienterna har också lett till onödiga väntetider och köer på en del håll.

Ibland hörs invändningar mot att låta den gemensamt finansierade sjukvården utföras av fria entreprenörer. Men det finns faktiskt de som är bättre skickade att fatta beslut om sjukvården än politiker och byråkrater, även om de skulle ha ett folkligt mandat. Beslut om den enskilde patientens vård rör först och främst patienten och familj och anhöriga. Därför är det rimligt att stärka inflytandet över vården för just dem som är närmast berörda.

De folkvalda och den offentliga administrationen har fortfarande flera viktiga uppgifter även utan att fatta beslut på detaljnivå. Det är fortfarande landstingen som ska finansiera vården och se till att vårdresurserna verkligen går dit patienterna vill.

En vårdvalsmodell ska hjälpa patienterna att ställa krav. Därför är det en viktig uppgift för landstinget att sköta kontroll och auktorisation av olika vårdgivare. Verksamheter som uppfyller högt ställda kvalitetskrav blir auktoriserade och får ingå i systemet. De som inte sköter sig får inte vara med.

För att ytterligare underlätta för patienterna är det väsentligt att landstinget ger information, både om vilka verksamheter som är auktoriserade och om kvalitetsrankningar och information om hur nöjda patienterna är. Det räcker inte med att få välja – det måste också göras lättare för patienterna att kunna göra informerade val.

Om en mottagning blir vald av många patienter som har stora vårdbehov kommer de att göra många besök och medföra hög ersättning. Vid bättre hälsa blir det färre besök och mindre resurser till mottagningen. Det finns alltså tydliga incitament att rikta sig till patienter med stora behov och att etablera sig där det i dag finns få vårdgivare. Att incitamenten fungerar visar sig tydligt när vi nu ser var de nya husläkarna har visat intresse för att öppna mottagningar.

Ingen av dagens mottagningar vet med säkerhet hur utfallet blir i kronor när vårdvalsreformen genomförs. En verksamhet som blir populär och attraherar medborgarna kommer att få många patienter, ta emot många besök och därmed få höga ersättningar för detta arbete. Mindre populära verksamheter kommer motsvarande att få färre besök och därmed lägre intäkter.

Tidigare har en modell med patientval med gott resultat införts i Halland. I Stockholm tar vi ytterligare ett steg genom att låta läkarna få öppna mottagningar där patienterna finns. Därmed blir det inte landstingspolitiker eller tjänstemän som bestämmer var läkarna ska etablera sig, utan patienterna själva.

Det som händer i Stockholm och Halland har möjligheten att bli vägledande för framtidens vård i hela landet. I både Region Skåne och Östergötland finns planer på att gå vidare med liknande patientvalssystem.

En vårdvalsmodell innebär att varje medborgare, kärnfrisk eller sjuklig, av landstinget får med sig ersättning för sina individuella vårdbehov. När patienterna blir makthavare kommer kvalitet, bemötande och service inom vården att stärkas samtidigt som köerna kapas. Det vinner vi alla på.