ÅSIKT

Misshandlade kvinnor nekas skyddat boende

Debattörerna: Socialen hänvisar kvinnor och barn till vandrarhem

Socialtjänsten väljer att spara på kostnaderna och hänvisar utsatta kvinnor och barn till vandrarhem i stället för skyddat boende. Något som får stora konsekvenser, enligt debattörerna. Obs! Bilden är arrangerad.
Foto: KATRIN JAKOBSEN
Socialtjänsten väljer att spara på kostnaderna och hänvisar utsatta kvinnor och barn till vandrarhem i stället för skyddat boende. Något som får stora konsekvenser, enligt debattörerna. Obs! Bilden är arrangerad.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Under hösten har vi märkt att färre våldsutsatta kvinnor placerats på de skyddade boenden som vi erbjuder. Tyvärr beror det inte på att mäns våld mot kvinnor minskat. Snarare beror det på att socialtjänsten väljer att spara på kostnaderna. Men det är kvinnorna som får betala priset.

Ersta fristad och KrisTina erbjuder skyddade boenden för kvinnor som utsatts för våld i nära relationer och hit är också deras barn välkomna. Unga kvinnors värn tar emot kvinnor under 30 år som befinner sig i liknande situationer. Hos oss får kvinnorna förutom mat och husrum på hemlig adress även tillgång till välutbildad personal dygnet runt.

Både kvinnorna och barnen får stöd och hjälp genom samtal och vi försöker på alla sätt hjälpa kvinnorna tillbaka till en dräglig och självständig vardag utan våld och förtryck. Ofta tar det flera månader. Många av de kvinnor som kommer till oss är inne i en akut kris och djupt traumatiserade.

Flera kommer från andra kulturer och har blivit utsatta för hedersrelaterat våld. En del är så rädda att de inte vågar gå utanför dörren ensamma. Hos oss handlar det om att bygga upp deras självkänsla och att skapa förutsättningar för dem och deras barn att leva ett vanligt liv.

Tillsammans kan vi ta emot 23 kvinnor och 28 barn på våra boenden på socialtjänstens uppdrag. Det är inte många platser, och ändå har vi under hösten knappt fyllt hälften av dem. De kvinnor som ändå placerats hos oss har i många fall redan efter några dagar slussats vidare till andra och billigare typer av boenden. I vissa fall förflyttas de till stadsdelarnas egna skyddslägenheter, i andra fall till ideella kvinnojourer, men vi har också sett flera kvinnor hänvisas till vandrarhem. Vi har även fått reda på att många rekommenderas att flytta hem till släktingar, en plats som naturligtvis inte är säker för kvinnor som blir utsatta för våld i nära relationer. Vi är djupt oroade över denna utveckling.

Det unika med våra skyddade boenden är tryggheten det medför att ständigt ha tillgång till personal, möjligheten till samtalsterapi och dessutom den vardagliga familjekänsla vi försöker skapa genom till exempel gemensamma måltider. Vi hjälper dessutom kvinnorna i kontakter med myndigheter, förskola och skola vilket för många är besvärligt.

Det här är en trygghet som vi inte tror går att uppnå i till exempel stadsdelarnas egna skyddslägenheter där kvinnorna visserligen lever på hemlig adress men själva måste gå ut och handla mat. Att placera en våldsutsatt kvinna, som precis lyckats bryta upp från en destruktiv relation, på ett vandrarhem, tror vi att vem som helst instinktivt förstår inte är lämpligt. Många av dessa kvinnor lever under dödshot.

Om våra lediga platser hade skvallrat om att mäns våld mot kvinnor hade minskat skulle vi vara enbart glada. Men i våra kontakter med polisen som arbetar med dessa frågor vet vi att verkligheten inte har förändrats. Tyvärr misstänker vi i stället att detta är ett tecken på att socialtjänsten sparar in på det som anses minst viktigt, i detta fall våldsutsatta kvinnors behov av stöd och hjälp.

När det gäller de akuta besparingar som socialtjänsten eventuellt gör genom att behandla våldsutsatta kvinnor på det här sättet, tror vi att de framtida kostnaderna tyvärr blir desto större. Erfarenheterna visar att med rätt hjälp under en lång tid kommer många av de här kvinnorna att kunna leva ett gott liv. Om hjälpen däremot uteblir finns risken att kvinnorna drabbas av fysisk och psykisk ohälsa och att också deras barn far illa.

Det finns undersökningar som visar att barn som växer upp med våld i hemmet, oftare själva hamnar i liknande destruktiva relationer senare i livet, både som misshandlade, och misshandlare.

Att våra platser är lediga trots att vi vet att det finns mängder av kvinnor och barn som far mycket illa ger oss anledning att påminna om Socialtjänstlagens kapitel 5 och 11:e paragraf som stiftats just för att skydda dessa kvinnor. Där står bland annat att Socialnämnden särskilt skall beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp.

Höstens erfarenheter gör att vi ifrågasätter hur denna lag verkligen efterföljs. Med detta i åtanke efterlyser vi värdigare och förnuftigare prioriteringar för att de här kvinnorna och deras barn ska ha en chans och för att de ska få den hjälp som faktiskt finns. Till oss är de välkomna. Vi har plats.

FAKTA

Siw Johansson, Ersta fristad.

Katarina Olofsgård, Unga kvinnors värn.

Anastasia von Zweigbergk, KrisTina.

Det finns gott om plats på de inrättningar i Stockholm som erbjuder skyddat boende för våldsutsatta kvinnor och barn. Enligt debattörerna beror detta inte på att våldet inom familjer plötsligt har minskat, utan för att kommunerna sparar pengar genom att hänvisa till billigare men mer osäkra boenden.

Bloggat om skyddat boende

Mitt liv är begränsat

Rory of Sweden skriver: ”Förutom att hela mitt liv har begränsats återigen så måste jag tänka på vart jag absolut inte kan åka. Allt blir mycket dyrare. Att aldrig kunna beställa någon från internet. Att tacka nej till ett jobb som jag så gärna ville ha pga att man blir ”för” offentlig. Jag har lust att svära men vad hjälper det mig?”

Ser mig ständigt över axeln

"För mig är det numera normalt att leva med skyddad identitet, kolla sig över axeln och ständigt vara på min vakt. Redo att flytta, redo att bryta med alla i min närhet för säkerhetens skull. För mig har det varit så de senaste sex åren och jag minns inte ens hur det var åren

innan jag hade den ständiga skräcken i kroppen." skriver Falcisen

Bloggredaktör: Linda Cederberg

Siw Johansson
Katarina Olofsgård
Anastasia von Zweigbergk