ÅSIKT

Rättspsykiatrin bryter mot lagen

Debattören: Intagen berättar om övergrepp, lagbrott och en medeltida människosyn

”Nio av tio som kommer till akutavdelningen får börja med att vara på isoleringscell, ibland fastspända till händer och fötter i tiotals timmar”, skriver dagens debattör.
Foto: ULF HÖJER
”Nio av tio som kommer till akutavdelningen får börja med att vara på isoleringscell, ibland fastspända till händer och fötter i tiotals timmar”, skriver dagens debattör.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sedan december 2009 har jag fått uppleva hur den så kallade rättspsykiatriska vården fungerar. Jag befinner mig på en rättspsykiatrisk avdelning i Huddinge och har även varit på en så kallad akutavdelning under cirka ett halvår. Missförhållandena är många.

Enligt Socialstyrelsen, som styr över vården, ska samtalsterapi föregå medicinering. Ändå finns inte en enda psykolog eller samtalsterapeut kopplad till dessa avdelningar. Till och med häkte och fängelse har bättre resurser.

Enligt lag har man rätt till utevistelse en timme per dag. På vårdavdelningarna får vi gå ut 20–30 minuter om dagen vilket leder till att jag nästan dagligen har huvudvärk. Jag har frågat personalen om de känner till vilka lagar som gäller och de säger ”ja, vi gör så gott vi kan”. Varje dag begås lagbrott här. Läkaren ­menar dock att dessa regler inte gäller inom vården.

Varannan timme har man något som kallas tillsyn. Även på natten, vilket innebär att en till två personer kommer in i rummet, ibland lyser de på mig med ficklampa när de står vid min säng. Jag vaknar i princip varje gång av detta och har inte kunnat sova en hel natt på ett halvår. När jag påtalar detta säger de att jag är lättväckt och kan få sömnmedel. Jag har avböjt det eftersom jag inte har sömnproblem. Jag tycker att de ska sluta väcka mig i stället.

Det finns ingen arbetsterapi eller sysselsättning på någon av avdelningarna. Detta leder till passivisering och orkeslöshet. Trots att det finns två stora arbetsterapicenter i samma hus så används inte dessa för patienterna på minst fyra avdelningar, totalt cirka 60 personer. När jag frågar varför, anges kostnadsskäl som orsak. Men varje plats här kostar 4 000–6 000 kronor per dag. Kostnader för arbetsterapicentret som erbjuder snickeri, sömnad, keramik, målning med mera är 650 000 kronor per år. Rehabiliteringen skulle definitivt påskyndas och risken för att bli institutionaliserad minskas om man erbjöd detta.

Isoleringsceller används som bestraffning av de intagna då personalen saknar kompetens att hantera den självklara frustration som finns hos dem. Sprutor ges vanemässigt för att få lugna ­”paket”, vilket ger svåra biverkningar i form av kramper, nedsatt syn, uttorkad sprucken hud och krypningar.

Nio av tio som kommer till akutavdelningen får börja med att vara på isoleringscell, ibland fastspända till händer och fötter i tiotals timmar. De brukar få två–fem sprutor av medicinen Haldol. Detta anser jag vara oerhörda övergrepp som hör hemma i en medeltida miljö.

När jag påtalar detta säger ­personalen att ”de flesta vill det här själva så att de inte skadar sig själva eller någon annan”. Men när jag pratar med de ­intagna säger de att de absolut inte vill detta. Sorgen och ­vanmakten är stor.

Akutavdelningen ska fungera som en sluss vidare till andra enheter. Här ska man vistas i max tre–fyra veckor. Jag fick vara där i fem månader. Många andra får också vistas där under lång tid.

Den här ineffektiviteten skapar lidande hos patienterna och frustration hos personalen, dessutom är det ett enormt slöseri med skattepengar. Situationen måste förändras.

FAKTA

”Johan”. Av hänsyn till anhöriga har skribenten, som vi kallar Johan, bett att få vara anonym.

Hur är situationen på landets rättspsykiatriska avdelningar? Dålig, menar debattören som själv har erfarenhet av missförhållanden och som menar att lagbrott begås.

Johan