Debatt

Hjälp våldtäktsmän – öppna en krislinje

Debattören: Med rätt behandling och tålamod kan vi förebygga sexbrott

Spred skräck  Snart inleds rättegången mot misstänkte serievåldtäktsmannen Niklas Eliasson. Vi måste bli bättre att fånga upp personer med sexuella tvångsbeteenden, menar debattören.
Spred skräck  Snart inleds rättegången mot misstänkte serievåldtäktsmannen Niklas Eliasson. Vi måste bli bättre att fånga upp personer med sexuella tvångsbeteenden, menar debattören.Foto: Polisen

I mitt arbete, och i debatten om sexualbrottslingar, möter jag ofta dessa två frågor: Går det verkligen att bota en våldtäktsman? Och kan man identifiera en våldtäktsman redan innan han har begått sina övergrepp?

Egentligen vill jag inte använda begreppet bota. Det förutsätter sjukdom och alla våldtäktsmän är inte sjuka ens i lagens mening. Våldtäktsmönstret är däremot en allvarlig beteendestörning.

Vi vet att det är möjligt att behandla och påverka en våldtäktsman så att risken för återfall minskar – om vi använder rätt behandlingsmetod och ger honom ett professionellt bemötande.

Behandlingen kräver lång tid och att kriminalvården har byggt en vårdkedja så att den dömde kan få behandling under fängelsetiden på sluten och öppen anstalt, samt vidare i frivården som uppföljning.

Före behandlingen görs en grundlig risk- och behovsbedömning, som följer klienten genom hela vårdkedjan och som kan revideras genom förnyad bedömning. Behovsprofilen är viktig och den är underlaget för behandlingen. Behoven är kopplade till risk för återfall och de är faktorer som kan påverkas med behandling.

Det är kring de behoven som behandlingsprogrammet ROS (Relations- och samlevnadprogrammet) är uppbyggt. Det är den behandling för sexualbrottsdömda män vi använder i kriminalvården idag. ROS är det enda program hittills i Sverige som har stöd av forskning. Det ställer höga krav på kompetens hos personalen, som ska vara psykolog/psykoterapeut eller beteende- vetare specialiserad på denna typ av behandling.

Förhållningssättet hos behandlaren måste präglas av empati, det vill säga förmåga att visa att man vill förövaren väl trots de förfärliga övergrepp han gjort och trots de starka negativa känslor det väcker hos alla människor.

I sin ensamhet och isolering är det just sådana tankar som en förövare kan tänka: Det finns ingen hjälp att få eftersom det jag gjort är så avskyvärt.

Det är en viktig balansgång som varje behandlare på området måste klara: Att kunna vara empatisk med förövaren utan att för ett ögonblick ursäkta övergreppen.

Att identifiera en våldtäktsman redan innan han har begått sina övergrepp är naturligtvis en omöjlig uppgift. Men vi vet att vissa förövare hade tänkt söka hjälp, men inte känt att det finns någon hjälp att få. Några har gjort tafatta försök i vården men inte förmått berätta vilka tvångstankar och avvikande fantasier de egentligen plågas av. Flera av de dömda jag träffat har sagt att psykologen eller läkaren inte ställde de rätta frågorna. Eller också att skammen att berätta var för stor.

Ett telefonnummer som man kan ringa anonymt, där man kan få kontakt med någon som är specialiserad på sexuell tvångs- och våldsproblematik kanske kunde vara till hjälp.

När det gäller personer som löper risk att begå sexuella övergrepp mot barn finns försök med telefonlinjer i Europa. En sådan skulle kunna utvidgas till personer med andra sorters sexuella tvångsbeteenden och våldsfantasier. Att utveckla ett nätverk av psykologer, psykoterapeuter och medicinsk expertis på området, kopplat till en sådan telefonlinje skulle kunna verka förebyggande för vissa av dessa potentiella förövare.

Det vi vet i dag om bakgrundsfaktorer som kan indikera risk för ett sexuellt utagerande beteende är bland annat tidiga tecken på isolering, olika tvångs- och våldsbeteenden samt beroendeproblematik.

Givetvis är inte alla sådana riskfaktorer för sexuellt våld. Men de är problem att ta på allvar när de noteras hos framförallt unga personer.

FAKTA

Elisabeth Kwarnmark, 64 år, Göteborg. Leg psykolog, leg psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi. Ansvarig för sexualbrottsbehandlingen i svensk kriminalvård.



Snart inleds rättegången mot den misstänkte serievåldtäktsmannen Niklas Eliasson i Örebro. Det går att bota våldtäktsmän – och att förebygga deras brott. Men vi måste bli bättre på att fånga upp personer med sexuella tvångsbeteenden och våldsfantasier, menar debattören.

Elisabeth Kwarnmark