ÅSIKT

Stoppa de oseriösa parkeringsbolagen

KD-politikern: För dyrt att hävda sin rätt mot Kalle Anka-företagen

Parkeringsbolagen behöver inget tillstånd för sin verksamhet och saknar tillsynsinstans annat än den branschorganisation de själva skapat och driver, skriver debattören.
Parkeringsbolagen behöver inget tillstånd för sin verksamhet och saknar tillsynsinstans annat än den branschorganisation de själva skapat och driver, skriver debattören.Foto: ROBIN NORDLUND/AP
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I Kalle Anka-serien ”Den nitiske parkeringsvakten” från 1981 jobbar Kalle som parkeringsvakt och tävlar om att lappa 1 000 bilar före sina kolleger. Det kvantitativa arbetssättet slutar i förutsägbar katastrof för den ivrige ankan.

Det angelägna uppdraget att hålla ordning på parkeringen på våra gator får i verkligheten inte gå till som i Ankeborg. ­Tyvärr har bilister som lagligt parkerat och sedan drabbats av Kalle Ankas imitatörer ett rättsligt underläge som gör att de hellre betalar än stretar emot när de borde.

När Lagen om kontrollavgift vid felparkering (1984:318) infördes, öppnades en lukrativ marknad för privata parkeringsbolag. Lagen drabbar enskilda med oskäliga parkeringsregler och ojämlika rättsförhållanden. Parkeringsbolagen behöver inget tillstånd för sin verksamhet och saknar tillsynsinstans annat än den branschorganisation de själva skapat och driver.

Svepark är branschorganisationen som har till uppgift att ”tillvarata branschens gemensamma intressen och verka för att parkeringsverksamheten utvecklas utifrån gemensamma riktlinjer”.

Lagen ger parkeringsbolagen frihet att ta ut kontrollavgift för olovlig parkering utom när det blir ”uppenbart oskäligt” (§10). Den juridiska formuleringens generösa mandat för parkeringsbolagen blir en ojämlik fördel mot den parkerande. Om rätten ska ogilla en avgiftsbelagds ­klagan ska alltså inte boten bara vara oskälig, utan också uppenbart oskälig.

Trots att parkeringsvakterna inte representerar någon myndighet har de ändå hög trovärd­ighet gentemot den parkerande om denne vill bestrida avgiften. Det räcker för p-vakten att redogöra för sina rutiner för att uppfattas som trovärdiga, att minnas den aktuella felparkeringen i fråga behövs inte.

En p-bot med kontrollavgift på 300 kronor kan verka sur att betala. Särskilt om man betalt och stått rätt och vet att p-boten är oskälig.

Men att vinna ett mål gentemot parkeringsbolaget som har tillgång till specialistjurister är inte en lätt uppgift. Om man då vet att rättegångskostnaderna efter maximal kostnadsersättning långt överstiger avgiften kanske man bara muttrar och betalar.

Kalkylen skapar osunda incitament för parkeringsbolagen. Som politiker kontaktas jag av väljare som berättar om bisarra böter där bolagen chansar med avgifter eftersom folk inte orkar bråka.

En som vågade bråka och vars fall uppmärksammades mycket var Susanne Utbult. Hon fick rätt mot p-bolaget efter ett års processande. Ett vittne kunde intyga hennes väl synliga parkeringsbiljett på instrumentpanelen. Susanne fick hjälp av jurister som engagerade sig ideellt i hennes fall. Hur hon själv skulle orkat och haft råd annars, törs hon inte säga då den rättshjälp som medges motsvarar en timmes juridiskt biträde och motparten representeras av skick­liga bolagsjurister.

I början av förra mandatperioden presenterade Jonny Gylling (KD) Parkeringsutredningen (SOU 2006:109). Flera problem identifierades där och det framkom hur stora delar av parkeringsföretagens intäkter inkom via kontrollavgifter. Det förekommer att parkeringsbolaget sköter parkeringsövervakningen gratis eller till och med betalar markägaren för att bevaka ett område. Bolagets intäktskälla blir därmed enbart kontroll­avgifterna (p-böterna).

Regeringen har inte följt upp parkeringsutredningen och problemen kvarstår. För att vinna rättssäkerhet för den som parkerar, behöver regeringen gå längre än parkeringsutredningen. Där det saknas en oberoende tillsynsinstans och tillståndsplikt har ett osunt förhållande utvecklats där parkerande bilister på bristfälliga grunder hellre betalar än bråkar för stora rättegångskostnader.

En oberoende instans behöver hålla efter de oseriösa Kalle Anka-bolagen och en kontrollavgift måste inte vara uppenbart oskälig för att ogillas. Oskäliga böter ska inte behöva betalas.

FAKTA

Lars Gustafsson, 59, Laholm. Riksdagsledamot för Krist- demokraterna.

Parkeringsbolagen har ett osunt övertag gentemot bilisterna, som hellre betalar oriktiga böter än riskerar stora rättegångskostnader. Nu måste regeringen skärpa rättssäkerheten, menar debattören.

Lars Gustafsson