ÅSIKT

Varför vill man inte ha de bästa som poliser?

Polisman: Fel att sänka intagningskraven på Polishögskolan

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Enskilda poliser måste ofta göra snabba bedömningar i komplexa situationer. Ibland kan polisers beslut få stora konsekvenser för andra människor. Flera forskare som studerat polisen har pekat på hur svårt polisyrket är. Däremot har både politiker och högre chefer inom polisen vid flera tillfällen gett uttryck för en helt annan uppfattning, bl.a. ”det är väl inte så svårt att torka spyor” och ”vad behöver man för utbildning för att bära en fylla?”.

Med en sådan uppfattning är det inte så konstigt att kraven för att komma in på polisutbildningen har sänkts. Det är heller inte förvånande att kraven under polisutbildningen är låga. Om man väl kommit in på polisutbildningen vill det mycket till om man skall tvingas sluta. Praktiken på polisutbildningen är kort och utbildningens teoretiska nivå är grund. Det är därför viktigt att rekrytera individer som har andra utbildningar och yrkeserfarenheter i botten. Med dagens utbildningssystem blir därför rekryteringsprocessen avgörande för att kunna få fram bra poliser.

Det finns dock flera faktorer som talar för att det går att ifrågasätta rekryteringsförfarandet, bland annat har Centrum för rättvisa pekat på hur Rikspolisstyrelsen har ljugit om hur urvalet till polisutbildningen har gått till. Rikspolisstyrelsen har dessutom inte velat lämna ut uppgifter som skulle kunna bringa klarhet i dessa frågor. Rekryteringsförfarandet har mer eller mindre varit som en ”svart box”. Ett antal individer har sökt. Ett antal har kommit in till polisutbildningen, men uttagningsförfarandet har varit oklart.

Om Rikspolisstyrelsen vore kända för sin kompetens och för att göra väl avvägda bedömningar hade det inte funnits anledning att vara orolig för de sänkta intagningskraven till polisutbildningen. Men så är tyvärr inte fallet.

Söktrycket till polisutbildningen har varit stort under en längre tid. Ett sätt att begränsa urvalet, som är normalt förekommande i andra organisationer, är att sätta upp ett lägsta krav för att komma ifråga för en vidare bedömning.

Polisen däremot väljer en helt annan väg. Chefen på kompetensutvecklingsenheten vid Rikspolisstyrelsen uttryckte att skälet till de förändrade rekryteringskraven var att: ”Vi vill ha ett bredare urval, att många ska känna sig uppmanade och behöriga att söka”. Är inte 12 000 sökande till polisutbildningen per år tillräckligt? Måste urvalet bli ännu större? Är det i gruppen individer som är under 20 år och som inte klarar av kravet på läsförståelse som man finner framtidens poliser? Med tanke på den inställning man ibland möter bland beslutsfattare kan så vara fallet. Men vilka vill vi egentligen se som framtidens poliser? En individ som har förmåga att tolka och tillämpa lagtext i praktiken? Som har lätt för att i text redogöra för ett händelseförlopp?

Är det så att beslutsfattare inte önskar en intellektuell poliskår som har förmåga att kritiskt granska olika förhållanden och uttrycka sig tydligt både i tal och skrift? Strävar man efter att rekrytera individer som är lätta att forma, som varken vågar eller har förmåga att yttra sig? Då kan man förstå vitsen med låga krav och chansen finns att man lyckas.

Stefan Holgersson

Polis och lektor i informatik vid Linköpngs universitet