Inför den svenska sexköpslagen i hela EU

Det är bra att EU-kommissionen nu igen utformar en stategi för att utrota människohandel (AB 19/6). Men redan 2002 antog EU på förslag av kvinnoutskottet i EU-parlamentet en lag som band alla EU:s medlemsländer att kraftigt utöka straffsatserna för grov människohandel för sexuella ändamål upp till åtta års fängelse. Lagförslaget innehöll en mängd åtgärder, bland annat att offren för människohandeln skall ges tillfälliga uppehållstillstånd och social trygghet och hjälp, något Sverige har levt upp till.

Uppenbart har EU inte tillräckligt kraftigt granskat och följt den lag de redan antagit. Visst är det bra med förslag att polismyndigheter i varje EU-land sätter upp nationella traffickingenheter – något Sverige har sedan länge – som kontaktpunkter då myndigheter i andra länder vill slå larm om människohandel. Sverige har både under den tidigare regeringen och den nuvarande satsat särskilda medel för att informera om och bekämpa människohandel.

Människohandel för sexuella ändamål omfattade enligt FN:s uppskattningar i början av 2000-talet fyra miljoner människor, och bara i EU över 500 000 varje år. Den har sannolikt ökat sen dess. Människohandel är ingenting annat än slavarbete. Den handlar om tre saker: a) tiggeri b) slavarbete för ingen eller dålig lön och c) människohandel för sexuella ändamål.

Vi har ingenting emot att tiggeri och slavarbete bekämpas men anser att det avgörande arbetet måste satsas på att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. Denna gren av människohandel utgör över 90 procent av all människohandel och av de utsatta offren är 99 procent kvinnor eller flickor.

Sverige har följt EU-lagen, och anpassat svensk lagstiftning efter den, men inte heller här lagförs utövarna tillräckligt ofta för just människohandel utan ofta för koppleri eller grov koppleri. Vid dom om människohandel får offren ersättning men vid koppleri, som är ett straff emot staten, utgår ingen ersättning till offret. Sannolikt måste lagen skrivas om och och göras tydligare och domare genomgå obligatorisk vidareutbildning så att de verkligen tillämpar lagen som den var tänkt. Det har vi lärt oss efter att i samarbete med polis och sociala myndigheter under tre års tid utbildat fackliga företrädare om människohandel med fokus på hur efterfrågan skall bekämpas. Vi i UN Women (tidigare UNIFEM)skall med glädje åta oss ett fortsatt utbildningsarbete också gentemot arbetsgivarsidan om vi beviljas anslag för det. Vi har för övrigt utarbetat det undervisningsmaterial som nu används av centrala myndigheter.

Människohandel och prostitution är två sidor av samma mynt. Sverige har sedan 1999 en lag som förbjuder köp av sex, en lag som då utlöste stor förvåning i flera länder. Hur skulle lagen tillämpas? Den har uppenbart haft en hindrande effekt och varit ett hjälpmedel för polisen som med hjälp av lagen kunnat spana på eventuella människohandlare. I jämförelse med Finland, Danmark och då också Norge visade det sig att offren för människohandel i Sverige rörde sig om några hundratal per år jämfört med fem- och tiotusentals i de andra nordiska länderna. Flera länder exempelvis Norge och Island har nu tagit liknande lagar och den svenska lagen studeras nu av andra länder.

Det är efterfrågan som måste utrotas! Det bästa sättet att göra det är att kriminalisera kunderna. För det behövs ingen femårsstrategi utan bara ett beslut – också i EU!

Maj Britt Theorin

Marianne Eriksson

Margareta Winberg

UN Women Sverige