ÅSIKT

Sjöfyllerilagen måste anpassas till båtlivet

Debattörerna: Lagen är illa genomtänkt och bygger på moralism

Båtföraren och båten på bilden har ingenting med artikeln att göra.
Foto: Lasse Allard
Båtföraren och båten på bilden har ingenting med artikeln att göra.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Snart kommer femte säsongen med den nya så kallade sjöfyllerilagen som likställer biltrafik med sjöliv. Att vara berusad skeppare har varit förbjudet länge. Men den nya lagen gör brottsling av den skeppare som tagit en, eller ett par glas öl till maten. Eftersom det inte kunnat påvisas några ökade risker vid så låga alkoholhalter blir enda effekten att skeppare fråntas det sunda förnuft som är självklart på sjön. Lagen bygger inte på saklig grund, utan är snarare moraliserande.

Den nya lagens promillehalt har lett till massor med mål och ärenden till domstolar och myndigheter. Vi har visat att för 2013 går sju och en halv gånger så många domar om sjöfylleri som för alla andra sjörättsbrott sammantagna. Att slösa resurser på detta är för oss obegripligt när de så väl behövs inom skola, vård och omsorg.

Den vane skepparen som tagit över rodret för att klara en särskild uppgift till sjöss, till exempel att lägga till, kan bli haffad och dömd för att ha haft t 0,23 promille i blodet. Skepparen som tagit två öl till maten och märker att vinden håller på att vända får inte byta till säker ankarplats enligt lagens nödregel, eftersom nöden inte får åberopas förrän stormen gjort resan farlig.

En legal förutsättning för denna illa genomtänkta lag är att den berörda båten kan göra minst 15 knop. Regeln tillämpas emellertid inte på förmågan att uppnå 15 knop här och nu utan på båtens ”katalogfart”, så att en båt med tyngre belastning eller med motorfel bedöms efter vad den kunnat uppnå vid idealförhållanden. Ett annat tillämpningsproblem gäller vem eller vilka ombord som måste iaktta den anbefallda alkoholgränsen; i praktiken har domstolarna inriktat sig på den som styr, även om navigation ofta är den svåraste och säkerhetsmässigt viktigaste uppgiften.

Lagen slår också fel vad gäller det verkliga fylleriet. Stora mängder alkohol i blodet ökar klart olycksriskerna, och detta gäller givetvis också till sjöss. Men rättstillämpningen gör knappast någon skillnad mellan som färdas i hög hastighet utan lanternor och den som puttrar i fem knop hem över sundet.

Nu kommer ytterligare en sommar där Kustbevakningen kan basunera ut att ”färre tas fast för sjöfylla”. Det är helt naturligt då straffen är höga och bevakningen intensiv, men det har ingenting med sjösäkerhet att göra. Fakta visar att ytterst få båtolyckor sker inom det spann som den nya lagen omfattar.

Kritiken mot lagen har tilltagit i styrka. Sveriges största båtorganisationer har begärt en snar översyn. Även Riksdagen har börjat ta till sig kritiken. Ett enhälligt civilutskott överlät i vintras till regeringen en skrivelse där man ger de motionärer i riksdagen som begär en översyn av lagen sitt stöd. Problemet är att inget händer.

Det finns bara en utväg för politikerna. Skriv snarast om lagen så att den anpassas till fakta och båtlivets förutsättningar. Det vinner vi alla på. Inte minst den som söker ett aktivt och säkert sjöliv. Ett minimum är att vi närmar oss de nordiska länderna. Det skulle göra det betydligt enklare för de som seglar mellan de olika ländernas skärgårdar. Visserligen är alkohol svårt att diskutera på ett nyktert sätt i Sverige – men någonstans måste sans och måtta gälla även i lagstiftningen.

Mats Edenius

Göran Egnell

Bengt Gärde

Ulf Hallström

Gustav Hemming

Jim Huzell

Hugo Tiberg

FAKTA

DEBATTEN

Den 1 juni 2010 trädde en ny sjöfyllerilag i kraft, som innebär en promillegräns på 0,2. Lagen har sedan den infördes varit omdebatterad.

DEBATTÖRERNA

Mats Edenius, professor. Göran Egnell, f.d. ordförande i KMK, Kungl. Motorbåt Klubben. Bengt Gärde, ordf. Svenska Båtunionen. Ulf Hallström, sjökapten, f.d. chef för Sjöräddnings- och Beredskapsenheten på Sjöfartsverket. Gustav Hemming (C), skärgårdslandstingsråd Stockholms läns landsting. Jim Huzell, Aktionsgruppen Båtfolket. Hugo Tiberg, professor.