ÅSIKT

Polisens agerande känns inte rimligt

Debattören: En ung man dog efter att ha sökt vård – det borde ha kunnat undvikas

Polisen måste får bättre och längre utbildningar i bemötandet av personer med psykisk ohälsa, skriver debattören.
Polisen måste får bättre och längre utbildningar i bemötandet av personer med psykisk ohälsa, skriver debattören.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Jimmie Trevett.
Jimmie Trevett.

I december förra året dog en man på en psykiatrisk vårdavdelning i Västerås. I förra veckan lades åtalet ned mot de fem poliser som ingrep mot mannen eftersom ”Dödssättet anses vara en olyckshändelse”.

Vi känner oss väldigt frågande till detta. En ung man bragdes om livet, och dessutom när han befann sig på en samhällsinstitution – en institution dit han frivilligt sök sig för att finna trygghet. I stället blev det hans död.

Det är inte första gången som en person med psykisk ohälsa dör efter ett polisingripande. Sedan 1995 har polisen skjutit minst 18 personer så att de har avlidit. Nära hälften av dem hade troligtvis problem med sin psykiska hälsa, enligt organisationen Civil Rights Defenders. Det ställer frågor kring om polisen använder mer övervåld mot denna grupp än andra. Är det så att vi diskrimineras?

28-åringen beskrivs i DN som en ”liten, finlemmad person” som nästan aldrig uppvisade något aggressivt beteende. Han var ingenjör, hade ett bra jobb, och var mycket omtyckt i sin bekantskapskrets, sportade mycket och levde ett fullt normalt och fungerande liv.

Vid inskrivningen beskrev chefen vid vuxenpsykiatrin honom som ”lugn, samlad och talbar”, enligt DN.

Andra dygnet var det något som fick honom att bli upprörd och personalen ansåg att han var våldsam. Varför? Hur hade personalen kunnat lugna honom och på så sätt kunnat undvika att tillkalla polisen?

Men framför allt – var det verkligen nödvändigt av polisen att använda så mycket våld? De fem poliserna ska ha sprutat pepparsprej, hållit för hans mun, utdelat ”distraktionsslag” mot hans bakhuvud, gett honom batongslag mot vader och ryggslut. Dessutom lade de ”benlås” på 28-åringen, det vill säga att de placerade honom med magen mot marken och böjde mannens ben mot hans stjärt. De tryckte även på med sin egen kroppsvikt.

Allt detta gjorde poliserna för att de hade fått information om att mannen hade rakblad på sig – något som inte stämde – och för att poliserna ”blev rädda” när mannen drog på sig en huva.

Att dra på sig en huva borde inte rättfärdiga att använda ovanstående våld, men enligt åklagaren har polisen använt det våld de haft rätt att använda i ”den uppkomna situationen” och att våldet var ”oförsvarligt”.

Vi vet inte vad som hände, men det känns inte rimligt. Vad som däremot känns rimligt är att en sådan situation hade kunnat undvikas om poliserna hade haft andra metoder att ta till för att lugna personer i kris. Med mer kunskap om psykisk ohälsa och ett bättre bemötande kan våldet minska. Det går att undra hur mycket av polisens övervåld som berodde på fördomar mot personer med psykisk ohälsa. Hade de betett sig likadant mot en person som mådde bra psykiskt?

Det är inte skäligt att släppa en utredning om detta. En ung man har bragts om livet. Hans anhöriga måste få klarhet i hur det gick till. Och vi – alla andra personer med psykisk ohälsa, liksom sjukvårdspersonalen och samhället i stort, måste få tydliga signaler vad som gäller. Ska det anses vara okej att en person dör efter ingripande av statsmakten och dessutom på en av samhällets institutioner? Nej, säger vi.

Vi kräver att polisen får bättre och längre utbildningar i bemötandet av personer med psykisk ohälsa. Dessutom behöver justitieminister Morgan Johansson (S) se över reglerna för polisens användning av våld mot människor i kris. Den eventuella diskrimineringen måste upphöra.

Jimmie Trevett

Förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH