Nästa offer: en människa

Men brotten är också varningssignaler. Stoppas inte personen som plågar djuren blir med stor sannolikhet en människa nästa offer. Påfallande många som döms för misshandel av personer de har en nära relation med, har börjat med att plåga djur. Det finns många exempel där gärningsmannen, som just ofta är en man, börjat slå och sparka det egna husdjuret och därefter övergått till att misshandla en närstående.

Djurplågeriet i sig är också ett sätt att straffa barn, hustru, sambo eller föräldrar då gärningsmannen vet att husdjuret är viktigt för övriga familjemedlemmar. Genom att skada djuret skadas också människorna. För att gärningsmannen ska känna tillfredställelse över att ha psykiskt skadat sina nära blir efter hand djurplågeriet mer våldsamt och utstuderat. Inte sällan slutar det med att djuret avlider eller måste avlivas. I nästa steg ger man sig på närstående med samma behandling som djuret fick.

Ett exempel på ett sådant fall kommer från Östergötland, där en man med drogproblem utsatte sin sambos Golden Retriever för svår misshandel medan kvinnan var på sitt arbete. När detta uppdagades insåg kvinnan att hon var tvungen att bryta förhållandet, vilket ledde till att mannen i ett försök att få kvinnan att stanna kvar i relationen började misshandla hunden öppet. När det inte gav avsedd effekt halshögg mannen hunden i kvinnans åsyn, därefter misshandlade han kvinnan grovt. Mannen fälldes senare i tingsrätten för kvinnofridskränkning, medan ärendet gällande djurplågeri skrevs av. Där fanns varningssignaler som uppfattades av kvinnans arbetskamrater, hon hade berättat att hennes sambo slog hennes hund. Mannen var även anmäld till berörd kommun för att ha sparkat hunden i anmälarens åsyn. En anmälan som aldrig gick vidare till polisen.

Det finns flera vetenskapliga undersökningar både i Sverige och USA som visar på sambandet mellan djurplågeri och misshandel av människor. I USA har landets största djurskyddsorganisation ASPCA uppmärksammat detta i rapporten ”The connection between domestic violence and animal cruelty”. Den visar att 88 procent av barnmisshandelsfallen i New Jersey uppdagades genom att misshandel av familjens husdjur förekommit. Det är en mycket hög siffra och troligtvis skulle utfallet bli liknande om man gjorde samma undersökning i Sverige.

Om man granskar djurplågare finner man troligen att de haft för avsikt att i nästa steg misshandla en närstående eller kanske redan gjort det. Vi ser det aktuella fallet med den 20-årige mannen i Lerum som plågade ihjäl 18 katter och en hund. Där borde det ha funnits varningssignaler så att vansinnet hade kunnat stoppas mycket tidigare. 20-åringen hade även uttalat att han stod i begrepp att skada en människa nästa gång.

Inom organisationen Djurskyddet får våra medlemmar som arbetar ute på fältet dagligen kännedom om fall av brott mot djurskyddslagen och man polisanmäler detta konsekvent. Tyvärr är våra rättsvårdande myndigheter ganska ljumma när det gäller dessa brott. Från Djurskyddets sida kräver vi att det görs en riktig genomsyn av hur lagarna tillämpas och att Jordbruksverkets djurskyddsenhet ser över straffsatserna för alla brott mot djurskyddslagarna.

Om vi visar mindre tolerans mot all form av djurplågeri undviker vi inte bara ett svårt lidande för djuren, utan även många fall av misshandel mot barn och grov kvinnofridskränkning. Det är ett faktum som vi inte kan blunda för längre.