Dolt kvinnoförakt
hos maktens män

De avskyvärda brott som den jämställdhetsmärkte före detta polischefen Göran Lindberg misstänks för visar på vad Roks har hävdat i årtionden:

  Det syns inte utåt vem som utnyttjar och våldför sig på en kvinna eller flicka.

  Det bubblar ett dolt kvinnoförakt bland män med höga positioner i Sverige som vi måste ta itu med, nu.

Beskedet att den före detta polischefen systematiskt kan ha våldtagit barn har skapat chockvågor genom kvinnojoursrörelsen. Efter avslöjandet har det knappt pratats om något annat.

Fullt förståeligt. Jag företräder en rörelse som har lyssnat till, respekterat och anlitat den misstänkte för dennes råd och synpunkter, som har låtit hans smittsamma entusiasm inspirera och framkalla hopp, för framtiden, polisväsendet och rättssystemet.

De senaste dagarnas avslöjanden har slagit en betydande del av denna tilltro i bitar.

Trots detta är det egentligen inget nytt som har framkommit. Att män genom våldsmetoder utnyttjar sin makt för att kontrollera kvinnor är ingen nyhet, det vet alla som någon gång har lyssnat till en misshandlad eller sexuellt utnyttjad kvinna eller tjej. Att även poliser kan vara brottsutövare kan knappast heller komma som en chock för någon.

I själva verket tyder chocken på att vi fortfarande lever med vanföreställningen att mäns våld mot kvinnor syns utåt, att man enkelt kan skilja en misshandlande eller sexköpande man från en oskyldig.

Forskning visar att verkligheten ser helt annorlunda ut. En våldtäktsman, sexköpare eller kvinnomisshandlare kan vara vem som helst: din granne eller chef, bror eller barndomsvän. Ett faktum lika dystert som att alla kvinnor i din närhet löper risk för att drabbas för mäns våld och övergrepp.

Roks anser att våldtäkt och handel med kvinnokroppar är former av mäns våld mot kvinnor. Vi anser också att samhället har långt kvar till att få vackra ord att överensstämma med handling i arbetet mot dessa våldsuttryck.

Vi kräver därför efter den senaste veckans avslöjande att polisen börjar rannsaka sig själv – och inte använder Göran Lindbergs brott och mediestormen runt honom som en ursäkt för att strunta i att bry sig om de frågor som han – ofta i motvind med orkanstyrka – drev inom kåren.

För vissa fakta går inte att bortse ifrån:

  Det vanligaste brottet bland svenska män är trafikbrott. Inom poliskåren är det kvinnofridsbrott som utgör den vanligast förekommande lagöverträdelsen. Detta faktum är något som måste diskuteras, inte sopas under mattan som rikspolischef Bengt Svensson gjorde i en intervju i P1 morgon i veckan.

  Just nu pågår ett flertal rättegångar mot poliser som misstänks ha slagit sina fruar och en polis inom Säpo misstänks för våldtäkt. Gång på gång har det uppdagats att poliser inte tar kvinnor och flickors vittnesmål om våldtäkt på allvar och vi vet att många brottsoffer väljer att aldrig gå till polisen av rädsla för att inte bli trodda.

Trots att polisen har tagit flera steg i rätt riktning när det gäller arbetet för jämställdhet de senaste åren finns alltså mycket kvar att göra.

En machokultur är inget som växer bort bara för att en generation byts mot en annan, som ofta har hävdats inom polisväsendet. Det är något som bara kan arbetas bort genom systematiskt och enträget arbete, på alla nivåer.

De vidriga brott som den före detta polischefen anklagas för har de senaste dagarna väckt allmänhetens avsky. Men medan medierna ägnar spaltmeter åt att avslöja nya detaljer om den misstänkte lever ett rasande kvinnoförtryck vidare, inom polisen, i samhället, i Sverige. Ett förtryck som i praktiken leder till att kvinnor och flickor utnyttjas, våldtas och misshandlas utan att få sina ärenden prövade i domstol. Nu är det dags att se sanningen i vitögat, att världens mest jämställda land tar ett steg vidare och vågar utrota förtrycket och kvinnoföraktet som sjuder under ytan på vackert formulerade jämställdhetsplaner.