Kvinnor blir rättslösa när sex övergår i våld

Hur kan det komma sig att det svenska samhället gång efter annan fortsätter att göra skillnad på hur skyddsvärda man anser unga pojkar och unga flickor vara? Vad är det som gör att flickor fortsätter att skuldbeläggas när de utsätts för brott? Varför har vi inte kommit längre?

Igår friades en man från misstankar om grov misshandel av Malmö tingsrätt, ett åtal som innefattar utdragen sextortyr. Mannen lyckades på en internetsajt få tag på en ung, trasig tjej med självskadebeteende och övertala henne att ställa upp på att vara hans sexslav. Hon fick skriva under ett kontrakt där hon gick med på att låta sig förnedras och att hon var en äcklig smutsig hora. Hon låstes in i en hundbur, piskades med rotting och fick klämmor fastsatta på bröstvårtorna.

Efter mötet med den uppenbart störde mannen har kvinnan vårdats för både fysiska och psykiska skador och hon klarade inte ens av att delta under rättens förhandlingar.

Rätten menar att flickan gett sitt medgivande och att mannen därför ska befrias från ansvar. När det gäller de sexuella handlingar som en person (oftast unga kvinnor) ska kunna utstå om man har gett sig in i leken finns det uppenbarligen inga gränser.

Men detta gäller alltså bara sexuellt våld, inte våld i sig. Där är gränserna tydligare.

För ett par år sedan avgjordes ett liknande rättsfall i Stockholms tingsrätt, i media kallat Stureplansmålet. En ung kvinna som följt med två män hem utsattes för ett utdraget och våldsamt sexuellt övergrepp med stora skador som följd.

I tingsrätten friades de med motiveringen att det inte kunde ha förstått att hon inte ville, de saknade uppsåt.

Också i det fallet antogs det våld hon utsatts för (hon blödde från underlivet, hade blåmärken över hela kroppen och både huvudhår och könshår bortryckt) vara något som hon gett sitt medgivande till. Kvinnan hade tidigare haft hårdhänt sex med de båda männen, men då mest örfilar och spottloskor.

Den här gången i Malmö har åklagare åtalat för grov misshandel, men inte heller nu fungerar lagen. Skyddet för sexuella möten som utvecklas till övergrepp är en gråzon, ett laglöst land.

Här gäller helt andra regler. Här har man inte rätt att ta tillbaka sitt medgivande, rätt att säga nej och att ångra sig. Är det fråga om en flicka som hamnar i händerna på en eller flera sexuellt störda män så finns det uppenbarligen inga gränser.

I Stureplansmålet fälldes männen i hovrätten, bland annat för att de hade skickat sms till varandra som visade att de förstod att hon inte ville. Fallet i Malmö kommer att överklagas av åklagare Ulrika Rogland, men borde också väcka debatten om samtycke och om samhällets syn på flickor och kvinnor som far illa.

Vad är det som gör att samhället och rättsväsendet så ofta fastnar just i flickans påstådda samtycke att allt som sker efter att hon inlåtit sig på sex inte kan vara plågsamt, fel och även brottsligt?

I dagarna är det derby i Stockholm, både i elitserien och allsvenskan. Utanför arenorna drabbar AIK-fans och Djurgårdsanhängare samman och lyckas i vissa fall slå varandra sönder och samman. De har tveklöst inlåtit sig på att bråka med varandra och skulle nästan kunna påstås ha skrivit på något slags informellt kontrakt när de bestämmer tid och plats med motståndarna om vilken park eller gata som passar bäst för slagsmål utan polisens inblandning.

Försök se en fotbollssupporter placerad i en hundbur, piskad med rotting och med klämmor hängande från pungen. Men vadå? Han gillar ju smärta. Han är ju inne på det här med våld. Han tycker om hårda tag.

Eller om vi hittar en ligamedlem söndersparkad till oigenkännlighet på en bakgata. Han ville slåss, hade bestämt träff. Han hade bara inte räknat med att hamna själv, få bakhuvudet inslaget med ett baseballträ och bröstkorgen sönderstampad. Får han ändå skylla sig själv? Har han gett sitt medgivande jag såg att han hade en svartgul halsduk när han gick in på en bar full med Djurgårdare.

Nej, just det. Det är skillnad på trasiga unga tjejer och trasiga unga män. Det är skillnad på våld och sexuellt våld.