Att rädda seriefigurer hjälper knappast barn

I dag kom hovrättens fällande dom i mangamålet. Domen kommer att debatteras, men antagligen mest av människor som inte har sett de bilder som domen berör. Sedan tittförbudet trädde i kraft den 1 juli 2010 är det nämligen olagligt att ens titta på dem. Jag har dock sett dem, helt lagligt, hos Hovrätten.

De flesta av bilderna är tämligen oskyldiga, några är mer vågade, men bara ett fåtal avbildar någon form av direkta sexuella handlingar. Jag upplever personligen att ett par av bilderna är direkt motbjudande, men nu handlar det inte om vad jag eller någon annan tycker är motbjudande. Lagar ska inte baseras på subjektiva uppfattningar, utan på tydliga juridiska gränsdragningar.

I dag dras allt från semesterbilder av badande barn, klassiska konstverk och seriefigurer till dokumentation av regelrätta våldtäkter över samma kam. Det leder till en urholkning av barnpornografibegreppet. Trots att dagens barnpornografilagstiftning är idel gråzoner och antyder något annat, så finns det faktiskt en tydlig och knivskarp gräns av vad som borde falla under barnpornografibegreppet. Den gränsen går vid dokumentation av verkliga sexuella övergrepp mot verkliga barn.

Barnpornografibegreppet ska inte vara ett paraplybegrepp för allt och inget. Det leder till en märklig blandning av översexualisering och moralism. Allt som är det minsta naket anses vara sexuellt och suspekt, även nakna barn. Ja, till och med nakna seriefigurer. Inget barn ska behöva växa upp i en värld där allt naket är suspekt och censureras bort.

Allra värst är det dock att det urholkade barnpornografibegreppet leder till att man ödslar polisens och rättsväsendets knappa resurser på att, som i det aktuella fallet, jaga serienördar istället för att jaga dem som ägnar sig åt att dokumentera och sprida verkliga sexuella övergrepp på verkliga barn.

Piratpartiet vill att verkliga barn som drabbas av verkliga sexuella övergrepp ska få all hjälp och allt det stöd de behöver och att förövarna ska ställas till svars. Därför anser vi inte att det är rimligt att stjäla polisens och rättsväsendets uppmärksamhet från de barn som drabbats av sexuella övergrepp. Att rycka ut och rädda seriefigurer är inte hjälp för drabbade barn. Det är stjälp.