ÅSIKT

Jag är singel och valde att bli gravid på klinik

Frivilligt ensamstående: Ge barnlängtande singelkvinnor rätt till insemination

Marie-Helena Dahlberg valde 2008 att ta hjälp av en dansk fertilitetsklinik för att bli gravid. I dag är hennes dotter ett år gammal.
Marie-Helena Dahlberg valde 2008 att ta hjälp av en dansk fertilitetsklinik för att bli gravid. I dag är hennes dotter ett år gammal.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”Vi tar ton för insemination.”

Det är ett slagord jag minns från Prideparaden 2004. Då gällde det rätten för lesbiska par att få samma rätt till assisterad befruktning som heterosexuella. Det fick de också den 1 juli 2005, i alla fall nästan.

Det är dags att ta fram det slagordet igen, denna gång för ensamstående kvinnor.

Längtan efter barn är inte konstigare än längtan efter kärlek. Och den längtan kan inte begränsas till endast de som lever i parrelationer. Sorgen över att vara ofrivilligt barnlös är minst lika stor för den som är utan partner. Kanske större, vi har ju inte alltid någon att dela vår sorg och vår längtan med.

Vi som är ensamstående och längtar efter barn är i dag hänvisade att söka hjälp i utomlands, många vänder sig till Danmark, Finland eller Lettland. Insemination, IVF och äggdonation är i Sverige endast till för de som lever i par. Detta trots att alla riksdagspartier utom Kristdemokraterna säger sig vara för en lagändring som skulle ge ensamstående rätten till assisterad befruktning. Så sent som i början av 2009 avstyrktes ett förslag om lagändring.

Då var min oerhört efterlängtade lilla dotter redan någon vecka gammal, varm och mjuk och alldeles oberörd av en regering som lägger sig platt inför riksdagens minsta och mest konservativa parti.

De vanligaste motargumenten är att vi medvetet sätter våra barn i en situation där de kommer att hamna utanför normerna och att barn har rätt till sina föräldrar. Att det går att hamna utanför normer är knappast ett hållbart argument för att försöka hålla sig inom dem.

Jag tycker att barn har rätt till ett kärleksfullt hem, en trygg uppväxt och att känna sig älskat och sett av sin omgivning. Ett barn som kommit till genom spermadonation är önskat och enormt efterlängtat.

Visst bryter det normerna och visst finns risken att barnet känner sig annorlunda under sin uppväxt. Samhället kan påverka hur barnet upplever situationen genom sin reaktion på familjen och föräldern kan påverka genom att vara öppen och inte rädd för att berätta för barnet om dess ursprung.

Dagens samhälle är redan fullt av fantastiska, ensamstående föräldrar, som i allra högsta grad visar att det inte är antalet föräldrar som räknas, utan så många andra saker som kärlek, trygghet och omsorg.

Familjer bör inte värderas efter hur bra de följer kärnfamiljsmönstret. Familjeformer bör inte värderas alls. Precis som all kärlek är bra kärlek så är alla familjeformer bra familjeformer.

FAKTA

Marie-Helena Dahlberg, 25. Frivillig singelmamma i Stockholm och engagerad i Femmis, föreningen för frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF.

Singelkvinnors rätt till insemination är en av årets Pridefrågor. I dag är det bara kvinnor som lever i parrelation som har möjlighet till assisterad befruktning. Många ensamstående söker därför behandling på kliniker utomlands.

Marie-Helena Dahlberg