– Medelsvensson vet inte vad fattigdom är

På Aftonbladet nätsajt uppmärksammades den 11 oktober att en förälder anmält en skola till Skolverket på grund av något som föräldern uppfattade som en påtvingad fruktstund.

Fruktstunden – där barnen tar med frukt hemifrån – medför en extrakostnad för elevernas familjer trots att skolan enligt lag skall vara helt avgiftsfri. Nyheten utlöste en så kallad ”folkstorm”, där kommentatörer – den nya avsaknaden av anonymitet till trots – passade på att i inte så vackra ordalag utmåla anmälaren som en dålig förälder som inte har något sinne alls för pengar.

Folkstormen avslöjade därmed att medelsvensson har inte har någon insikt i vad fattigdom är. Vi som svenskar har det så bra att det kollektiva svenska medvetandet glömt bort var det innebär att leva i fattigdom. Det genomgående temat – som uttrycktes på många olika sätt i kommentarer – var tron att varje familj i Sverige varje dag ovillkorligen kan skaka fram minst en krona till. ”Det handlar bara om prioriteringar” var en ofta återkommande kommentar, som att det alltid finns något annat som kan nedprioriteras och därmed frisätta medel till fruktstunden.

Förvisso... hade så varit fallet skulle de upprörda kommentatorerna haft rätt i sak och anmälan kunnat lämnas därhän som ren snålhet. Så är dock inte fallet. Det finns inte alltid en krona till att avsätta. Det är själva definitionen av att leva i fattigdom.

Den som lever i fattigdom har redan prioriterat, och fruktstunden ligger inte högst på listan. Längst upp ligger mat för dagen, tak över huvudet, kläder, värme och el. Det som de upprörda kommentatorerna inte förstått är att den som lever i fattigdom sitter och räknar varje krona redan innan dessa saker är betalda. Det går inte alltid att skaka fram en krona till, speciellt inte efter att saker och ting prioriterats.

På ett sätt är det bra att svensken är okunnig om detta därför att det bevisar att landet på det stora hela lyckats få medborgarna att slippa uppleva den psykiska terror som att leva i fattigdom innebär. Men å andra sidan bevisar det också att medelsvensson inte har förståelse för de som fortfarande gör det. Därav denna artikel. Därför måste vi påminna varandra om vad det innebär att leva i fattigdom.

Fattigdom har alltid varit stigmatiserat, vilket återspeglas väldigt väl i kommentarsstormen. Nu – precis som förr – heter det i allmänhetens mun att om du inte ens har råd till något så litet och enkelt som ett äpple till åt dina barn är det något fel på dig. Har du inte en extra krona att spendera när dagen är slut brännmärks du som lat och dum, speciellt om du har barn.

Detta antagande är fel, därför att det ligger obönhörligen i fattidgomens natur att pengarna är slut. Men ändå sker stigmatiseringen och hånet. Det är därför som skolan skall vara helt gratis och att anmälarna har rätt i sak. Den som lever i fattigdom skall inte beredas några som helst hinder vad gäller att kunna skicka barnen till skolan. En påtvingad fruktstund kan - för den som lever i fattigdom - vara ett sådant hinder eftersom den som bokstavligt talat inte har råd med ett äpple till varje dag kommer att hånas och förtalas av sina medmänniskor.

Fattigdom finns, även i Sverige, även år 2011. Och då skall vi ändå minnas att vi i Sverige har det relativt sett nästan bäst i världen. Över 20 procent av världens befolkning lever fortfarande på mindre än 1 dollar per dag. Det är över 1 000 miljoner människor som inte hade haft råd med något annat än ett äpple, om det nu ens finns att få tag på. Hur skall vi kunna hjälpa dem när vi inte ens förstår vad fattigdom innebär i vårt eget land?