Hemmafrun är framtidens förebild

Det finns en inre längtan hos kvinnor och mödrar som vare sig genus, jämställdhet och starka normer förmått styra över. En längtan att ta moderskapet lite längre än vad som är möjligt i Sverige 2010. Dagens hemmafru är snarare en hemmaförälder som inte bara vill vara en arbetskraftsresurs utan någon som skapar andra värden än enbart marknadsekonomiska: ett levande hem, en trygg uppväxtmiljö, nära relationer inom familjen, en atmosfär som skapas genom att man valt sitt liv själv och är tillfreds här och nu. Den kompetens man tillgodogör sig, som fokuserad närvarande förälder, är dessutom densamma som eftersöks inom arbetsmarknaden.

Dagens norm med dubbelt heltidsarbetande, en intensiv genuspropaganda, en snäv jämställdhet och en näst intill helig förskola har inte gett de resultat som förväntats. Snarare har barns och ungas välmående försämrats, skolresultaten gått ner och det finns färre nära vuxna för unga att dela sina bekymmer och glädjeämnen med. Kvinnor och män är mer förvirrade i sina könsroller. Kvinnor arbetar till stor del heltid, men lägger ändå ner mer tid på det obetalda arbetet än sina män. Kvinnor är i större utsträckning sjukskrivna för psykosocial stress.

Att välja bort något för att kunna fokusera på barn och familj under en period verkar som en rimlig önskan. Barn tar tid och behöver nära relationer för att kunna bli trygga, välmående vuxna. Den korta tid en barndom varar borde vara högt prioriterad och värderad i ett samhälle. Det förvånar mig inte alls att en stor del unga kvinnor vill gå nya vägar, men jag tror att andelen äldre kvinnor med samma önskan har varit lika stor. Det är sunt och klokt i alla avseenden förutom de ekonomiska.

Unga mammor i dag vill välja annorlunda men få är de som i verkligheten gör det och anledningen till att de inte gör det är attityder, normer, osynliga regler och ekonomisk styrning . Dagens hemmafruar får försvara varför de gör annorlunda val och behandlas ofta respektlöst. Att ta hand om sina egna barn ses som en suspekt handling och inte som ett frivilligt livsval. Dessa kvinnor är oerhört starka och modiga och frågan är hur många som inte vågar står emot det kalla samhällstryck som blivit allt mer påtagligt under de senaste åren.

Det är definitivt viktigt att denna önskan hos många kvinnor tas på allvar i ett modernt och jämställt samhälle som Sverige har alla förutsättningar att bli. En ekonomisk värdering av det obetalda arbetet är då en nödvändighet.

Madeleine Wallin
Ordförande Haro – för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap