Ansvariga för bankkrisen gör rätt i att vara oroliga

Wikileaks. De flesta som på något sätt följer nyhetsflödet idag reagerar säkert så fort namnet nämns. Siten, vars funktion är att publicera och förmedla läckt information, har på senaste tiden slagit igenom stort. Framgången beror på att Wikileaks siktat in sig på öppna upp det som hittills varit hemligt, och att man lyckas rätt bra.

Inledningsvis, Wikileaks är inte egentligen någon nyhet. De senaste fem åren har läck-sajten fungerat ungefär som den gör i dag. Man har tagit emot information som av någon anledning hållits undan det allmänna strålkastarljuset, kontrollerat den och därefter gjort den offentlig.

Tidigare har man släppt hemligstämplat material om arbetsrutiner från Guantanamo Bay, nätfilterlistor från länder runt om i världen och den amerikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palins privata epost. Men det är det senaste året som Wikileaks gjort sig riktigt kända i samband med mer pompösa släpp av exempelvis en film som visar hur amerikanska helikopterpiloter skjuter civila irakier och underrättelsedokument från såväl Afghanistan och Irak. Den senaste läckan, mängder och åter mängder av hemligstämplade amerikanska diplomatrapporter, gör att strålkastarljuset fortsätter lysa på Wikileaks.

Nu går rykten på Internet att nästa mål kommer vara amerikanska storbanker. Wikileaks har tidigare släppt information rörande som tillsammans med andra skeenden ledde till att isländska Kaupthing Bank gick under. Vilken bank som nu står på tur är oklart, men det är väl inte någon otippad gissning att det inte bara rör enskilda banker, utan också den aktuella amerikanska finanskrisen. De berörda är antagligen väldigt oroliga.

Frågan om Wikileaks framgång skulle kunna besvaras med att den beror på internets inbyggda snabbhet, att det beror på att man via nätet kan göra vad som helst tillgängligt för väldigt många samtidigt. Riktigt så enkelt är dock inte svaret.

Wikileaks fyller en viktig samhällelig funktion när de visar att vi just nu lever i en tudelad värld. Samtidigt som samhället har alla förutsättningar för att vara öppnare än någonsin, finns det väldigt få tecken på att vi faktiskt går en öppnare framtid till mötes. Istället kommer gång på gång rapporter om begränsande terrorhot, diskrediterande korruption och allmänt hemlighetsmakeri.

Det är inte någon slump att de läckor som pyser fram via Wikileaks attraherar stort intresse, både medialt och bland en bredare allmänhet. Det är i sig ett tecken i tiden. Den läckta informationen stillar mångas nyfikenhet och besvarar frågor som i vissa fall är uppenbara, och i andra inte ens ställda.

Vi lever i en tid när vi förväntas lägga alla kort på bordet. Jämt. För att inte låta det alarmistiska resonemanget dra iväg: vi lever i ett jämförelsevis öppet samhälle. Men även här finns orosmoln. Sociala styrsystem sammankopplas, våra kommunikationer övervakas. Och det förväntas vi acceptera, eftersom vi väl alla har rent mjöl i påsen. Spiralen vi befinner oss i lutar just nu brant utför.

Wikileaks försöker göra det omvända. Frågan om rent mjöl skickas tillbaka, direkt till dem som hittills trott att de varit oantastliga. Myndigheter, makthavare och andra magnater blir av med sina gamla kläder och kläs av. Det är ovant att se världen så naken, men det är också något som engagerar många.

Att alla avslöjanden skapar sådan oro och upprördhet sätter fingret på problemet. Plötsligt är det någon annans mjöl som tycks vara orent. Däri ligger nyckeln till Wikileaks framgång.

Wikileaks egen slogan är "We open governments". Den är rätt talande.

Marcin de Kaminski
Doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet
och verksam i forskningsprojektet Cybernormer