Debatt

Pappan viktigare för barnet än amningen

Debattören: Dagens föräldraförsäkring stärker ojämställdheten

Lars Ohly under partiledarutfrågningen
Lars Ohly under partiledarutfrågningenFoto: Lotte Fernvall

Efter söndagens partiledarutfrågning har Lars Ohly (V) blivit utskälld för sitt yttrande om bröstpumpen som hans fru tog till när han skulle vara hemma med barnen. Många fnös att han minsann inte vet hur det känns att använda bröstpump.

Jag applåderar Lars Ohlys mod att yttra sig i denna minerade fråga. För alltför ofta ställs pappans rätt till sin tid med sina barn mot upprörda anklagelser om att politikerna vill ”slita barnen från mammas bröst”.

So go, Ohly! Vi behöver fler män i debatten om amning och föräldraförsäkring!

Här är därför några rader till försvar för Ohlys bröstpump. Men framför allt till försvar för en individualiserad föräldraförsäkring.

För det här handlar inte om amning. Det handlar om att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar, att mamma och pappa av samhället ska ses som likvärdiga föräldrar. Och om kvinnors rätt att inte bli diskriminerade på arbetsmarknaden.

I dag tar männen ut drygt 20 procent av föräldradagarna. Nära 80 procent står mammorna för. Uttaget är djupt ojämställt och det slutar inte där. Studier visar att så som man delar från början, så förblir det oftast. Mammorna stannar hemma längre, går sedan ner på deltid och tar 60 procent av vabben (vård av sjukt barn). Nära 70 procent av alla mammor jobbar deltid i dag, medan småbarnspappor är den grupp i samhället som jobbar allra mest.

Denna traditionella uppdelning av ansvaret i hemmet gör att företagen ser kvinnorna som riskarbetskraft – inte lika säkra kort att satsa på, som männen. Och det med all rätt.

Denna barnrisk, att den anställda faktiskt inte kommer att vara närvarande på jobbet lika mycket om det är en kvinna som om det är en man, är redan inräknad i kvinnornas lägre lön – i dag ungefär 80 procent av männens.

Det finns naturligtvis andra faktorer bakom löneskillnaderna, men detta är den tydligaste och också den enklaste att åtgärda: individualisera föräldraförsäkringen nu!

Det vanligaste argumentet mot en delad föräldraförsäkring brukar vara att ”staten inte ska lägga sig i hur vi delar på föräldraledigheten”.

Nej, kanske inte det. Men det gör den redan. Vi har en massa försäkringar – alla är individuella. Utom just föräldraförsäkringen. Varje ny lag, varje försäkring, varje bidrag är en signal och en påtryckning från samhället. Dagens föräldraförsäkring kommunicerar med all tydlighet att mamma är en viktigare förälder än pappa och att det inte är ett så stort problem att kvinnor blir diskriminerade på arbetsmarknaden och får lägre lön.

När mammorna tjänar mindre tycker många familjer att de inte har råd att låta pappa vara hemma. Så stannar mammorna hemma ännu längre. Och får ännu sämre löneutveckling, lägre pension, samt spär på bilden av kvinnor som riskarbetskraft. På samma gång förstärks bilden av pappan som andreföräldern – inte lika viktig.

En ond cirkel som bara fortsätter – och förs över till nästa generation flickor och pojkar. Få, endast 0,8 procent av familjerna, väljer i dag att gå emot normen och dela lika. 0,8 procent!

Visst ska varje individ själv få bestämma hur länge den vill vara hemma med sitt barn. Man har förstås rätt att helt avstå från att ta ut det statliga stödet. Och det finns fortfarande möjlighet att sträcka ut föräldraförsäkringen genom att ta färre dagar i veckan under längre tid, eller att ta ut den i anslutning till semestern.

Och även om man inte har de möjligheterna så är det inget argument för att snylta på pappans tid med barnet.

Ett grundkrav man rimligen kan ställa på en offentligt finansierad förmån är ändå att den åtminstone inte stärker ojämställdheten. Men det gör dagens föräldraförsäkring så att det skriker om det.

Tillbaka till amningen. Jag är en av dem som har valt att amma mina barn länge (drygt 5 år på tre barn). Men det var inga problem att ändå dela. Jag och min man hör nämligen till de 0,8 procent som har delat 50–50 på föräldraledigheten. Vi tog tio månader vardera. Och jag fortsatte amma morgon och kväll. Ingen bröstpump där alltså.

Men även om det inte hade gått att fortsätta amma hade jag valt att dela. För jag tycker att pappan är betydligt viktigare för mina barn än amningen.

Men det bästa av allt: Jag har aldrig behövt välja.

FAKTA

Rebecka Edgren Aldén, 38, Saltsjö-Boo. Redaktionschef på M-Magasin. Gav ifjol ut boken "Skriet från kärnfamiljen" tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe. Mamma till tre barn. Bloggar om familjeliv och jämställdhet på Skriet från kärnfamiljen.

Lars Ohlys uttalande i SVT:s partiledarutfrågning har väckt het debatt.

Bloggat om Ohlys amningsutspel

Fem bröstpumpar i betyg

Ander W Johnsson (C): ”Lars Ohly är ärlig. Han berättar precis hur det var tänkt med föräldraledigheten. Alla tre rödgröna partier vill nämligen kvotera. Däremot har man av taktiska skäl valt att mörka i frågan. Den omnämndes ­inte i det gemensamma valmanifestet. Även Ohly var tyst under den presskonferens då manifestet presenterades. /.../ Fem bröstpumpar av fem möjliga blir mitt betyg.”

■ Fel fråga, SVT

”Det är okunnigt och klumpigt av SVT att ställa amning mot jämställdhet. /.../ Lagstiftningen är så konstruerad att amning aldrig ­någonsin måste ställas mot jämställdhet. En kvinna har rätt att vara ledig för att amma, om den ­andre föräldern skulle komma in till jobbet med barnet. Det går också alldeles utmärkt att dela upp föräldraledig­heten på andra sätt än hälften av ­månaderna var.”, skriver miljöpartisten Helene Sigfridsson.


■ ■ Bloggredaktör: Ulrika Lundberg

Rebecka Edgren Aldén