Att bränna 100 000 är inte bratskultur

På Aftonbladet.se går KDU:s ordförande Charlie Weimers till storms mot en ”glidarklass” som inte har någon skam i kroppen och som visar det genom att hälla ut champagnen i vasken. Han menar att det är sossarna som avskaffat normer och hyfs. Det få väl sossarna själva svara på men när han drar in F!:s manifestation för rättvisa löner, det faktum att vi brände upp 100 000 kronor, i samma svep, då har han inte förstått någonting. Eftersom samme Weimers kandiderar till riksdagen så borde man kunna begära mer.

Alltså – fakta bakom manifestationen är att kvinnor tjänar i genomsnitt 84 procent av vad män gör. Det är ett lönegap som varit nära nog konstant under minst tre årtionden. Sammanlagt saknas det över 70 miljarder kronor per år i kvinnors lönekuvert, så länge vi har lön efter kön.

Den absolut största delen av lönegapet består av skillnader mellan olika sektorer och yrken – trots likvärdiga krav på kunskaper, ansvar och ansträngning. Det är ett faktum att kvinnor varje minut går miste om 100 000 kronor på grund av att det arbete kvinnor utför värderas lägre. Det borde uppröra fler. KDU/KD rör det tydligen inte i ryggen.

Jag ska ärligt säga att beslutet att bränna pengar inte var lätt att fatta. Jag tror de flesta av oss tycker att 100 000 kronor är väldigt mycket pengar. Dessutom vet de flesta av oss också att det finns mångas hål att stoppa i. Många har också reagerat just så – ”varför skänker ni inte pengarna till Rädda Barnen, till någon kvinnojour, till svältande barn i Afrika”, och så vidare.

Det finns välgörenhetsorganisationer som arbetar med bistånd i olika former. Det är bra. Feministiskt initiativ är inte en välgörenhetsorganisation. Vi är ett politiskt parti som arbetar med politiken som redskap för långsiktiga förändringar i verkligheten. Vi fick 100 000 kronor av två män som både ville visa sin upprördhet över lönediskriminering och stödja F!, eftersom vi är det enda parti som har ett konkret förslag för att få stopp på eländet.

Vi vill inrätta en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare, för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer. En höjning av arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet – en jämställdhetsavgift – läggs på alla arbetsgivare. Samtidigt bidrar staten med samma summa, 4 miljarder kronor. Pengarna fördelas ut till arbetsgivare som höjer lönerna i kvinnodominerade yrken.

Det som skiljer oss från andra partier är att vi inte längre accepterar en lönebildning som håller kvar kvinnor i lönelägen som systematiskt är lägre än mäns. Vi tar oss rätten att ifrågasätta den konstruktion som alltid ger männen mer. Vi påstår att arbetsmarknadens parter inte kan lösa problemet med den sektorsvisa lönediskrimineringen på egen hand.

Vi har tagit till en extrem åtgärd för att visa på att kvinnor har extrema förhållanden på arbetsmarknaden. Det handlar inte om att slösa med pengar. Det handlar om att sätta stopp för en lönediskriminering av kvinnor som pågått i decennier. Det är en verklighet som KDU/KD tydligen inte omfattar i sin slogan om verklighetens folk. Eller vad har ni för förslag för att stoppa realisationen på kvinnors arbetskraft?.

Gudrun Schyman
Första namn på Feministiskt initiativs riksdagslista