Kultur är inte en lyx – den är livsnödvändig

När människor drabbas av olika former av katastrofer händer alltid fyra olika saker i den här ordningen:

1. Man tar hand om skadade.

2. Man skaffar mat och vatten.

3. Man skaffar sig tak över huvudet.

4. Man börjar ägna sig åt kultur i någon form.

De tre första punkterna handlar om helt uppenbart om ren överlevnad, men jag är tämligen säker på att den fjärde punkten också är livsviktig. Om den inte vore det skulle den vara den hundrafyrtiosjunde punkten strax efter att köpa en sparkdräkt till hunden, inte den fjärde.

Människan är en kulturell varelse. Vi använder olika kulturella uttryck för att förstå oss själva och vår omvärld. Kulturen hjälper oss att bearbeta våra erfarenheter. Kulturen fyller en viktig psykologisk funktion. Därför får vi aldrig någonsin sätta kulturen på undantag.

Detta faktum tycks dock ha gått Moderaterna förbi. Deras skolpolitiska talesperson, Tomas Tobé, föreslår nämligen att det är hög tid att strypa tillgången på estetisk utbildning på gymnasienivå. Man säger sig vilja anpassa antalet studieplatser efter efterfrågan på arbetsmarknaden. Man vill, kort sagt, skapa duktiga arbetare som kan ”mind the machine”. Det må komma som en överraskning för Moderaterna, men det är inte bara maskinen som behöver pysslas om. Människor behöver också underhåll.

Moderaterna tycks tro att kultur är någon sorts lyxig förströelse, antingen för dem som har råd eller för dem som inte har det och därmed borde ha något bättre för sig. Detta allmänna ointresse för kulturens väl och ve avspeglas inte bara i Tobés uttalande. Här är ett par andra aktuella exempel:

Den tidigare riksantikvarien, Inger Lilliequist, talade för döva politikeröron om att det i dag är i princip riskfritt att förstöra helt unika fornminnen. Polisen prioriterar inte fallen och om någon mot all förmodan skulle åka dit, så är straffsatsen i paritet med om man snattat ett paket Toy på Ica. Vad tänker regeringen göra för att rädda vårt unika gemensamma kulturarv?

Svensk Biblioteksförening kämpar förtvivlat för att biblioteken överhuvudtaget ska kunna fortsätta sitt viktiga värv att sprida kultur och kunskap. Ständiga nedskärningar från statens sida, samtidigt som bokförlagen med Förläggareföreningen i spetsen gör allt de kan för att ytterligare försämra bibliotekens möjligheter. Vad tänker regeringen göra för att hjälpa biblioteken?

Så, vad gör regeringen egentligen för kulturen? Ja, det är vi många som undrar.

Samtidigt som våra unika fornminnen ignoreras har man tillsatt tre specialåklagare och en taskforce om hela femton poliser med uppgift att stävja fildelningen. Fildelningen sägs döda kulturen.

Samtidigt som kulturministern äter middagar sponsrade av upphovsrättsindustrin, går vår gamla fina folkbibliotekstradition på knäna för att man numera helt outgrundligt bestämt sig för att betrakta bibliotekens bokutlåning som ett hot mot bokmarknaden. Biblioteken sägs döda bokmarknaden.

Kultur som sprids och älskas av många människor är privilegierad, inte hotad. Den är inte döende. Den lever och frodas som aldrig förr och det gör de som skapade den också. Att satsa massor av skattepengar på att “skydda” kultur som det inte går någon som helst nöd på samtidigt som vi inte värderar helt unika platser och föremål högre än ett paket Extra Mint är helt fullkomligt obegripligt.
Kulturen är inte i fara för att människor älskar den och delar med sig av den på olika sätt. Kulturen är i fara för att det finns politiker som går runt med villfarelsen att kulturen är så oviktig för samhället att estetiska utbildningar är ett slöseri med skattepengar. Kulturen är i fara för att det finns politiker som tycker att Per Gessle är i större behov av skydd än runstenar och gravhögar. Kulturen är i fara för att det finns politiker som ser biblioteken som ett hot och inte som en tillgång.

Man kan inte älska ihjäl kulturen, men man kan ignorera ihjäl den.

Anna Troberg
Partiledare Piratpartiet och före detta bokförlagschef