Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Kontakta debattredaktionen
debatt@aftonbladet.se
Kristofer Forssblad Olsson, tf. debattredaktör
Petter Ovander, tf. bitr. debattredaktör

”Läs på innan ni träffar kungen”

Elisabeth Tarras-Wahlberg om oprofessionella hovreportrar

Elisabeth Tarras-Wahlberg arbetade för kungahuset i över 30 år. Elisabeth Tarras-Wahlberg arbetade för kungahuset i över 30 år. Foto: TOMMY MARDELL/ROGER LUNDSTEN

För en tid sedan ondgjorde sig Peter Kadhammar i denna tidning över vad han betraktar som reporterfjäsk inför kungafamiljen.

Det är en av många röster som höjts i frågan sedan kronprinsessan Victorias och prinsessan Madeleines förlovningar blivit offentliggjorda och mediebevakningen kring kungahuset intensifierats.

Visst förekommer reporterfjäsk, men säg när journalister inte är inställsamma inför personer de gärna vill intervjua och som inte alltid är ute på banan. Det gäller lika mycket världsartister och idrottshjältar som kungligheter.

Denna inställsamhet tror jag bottnar i ren osäkerhet inför mötet med intervjupersonen; hur ska man bete sig för att få bästa resultat och få svar på alla frågor? Och hur ska man få till just den vinkel som redaktionen är ute efter?

Jag har under mina drygt 30 år vid kungliga hovstaterna, som länk mellan kungafamiljen å ena sidan och svenska och internationella massmedier å andra, förundrats över något som också rör rapporteringen kring kungahuset. Nämligen att många journalister från svensk dagspress, radio och tv verkar närmast generade över sina uppdrag att rapportera om statschefens och övriga kungafamiljens verksamhet. Det gäller allt från bevakningen av statsbesök och invigningar av daghem till officiella middagar och födelsedagshögtider.

Ofta har jag frågat mig om det i journalistkretsar helt enkelt anses fult att rapportera om kungahuset. Och dessvärre tror jag att frågan kan besvaras med ja, även om det aldrig finns en regel som inte har undantag.

Det verkar hos många journalister finnas en kluvenhet inför mötet med den person som innehar landets högsta ämbete.

En kluvenhet som i grund och botten speglar journalistens personliga uppfattningar om vårt statsskick. Man har helt enkelt svårt att hantera mötet med statschefen enbart professionellt och låter personliga känslor lysa igenom.

Hovreporterinstitutionen finns inte i Sverige. Det är väl egentligen enbart i Storbritannien den lever kvar i verklig mening, möjligen också bland Vita huset-korrespondenterna i USA.

Nu är det sannolikt varken ekonomiskt försvarbart eller eftersträvansvärt för medieföretagen att ha reportrar som enbart skriver kungligt material. Men vad som borde vara eftersträvansvärt är att journalister genomgående har en mer djupgående kunskap om historia, statskunskap och de kulturvärden som monarkin i Sverige vilar på.

Monarkin är vårt statsskick och det vilar på demokratiskt fattade beslut i Sveriges riksdag och dessutom på ett starkt stöd bland svenska folket. Det vore inte konstigt om de journalister som har till uppgift att skildra samhällsfrågor också hade tillräckliga kunskaper för att kunna bevaka statschefens verksamhet på ett professionellt sätt.

Mitt recept för en bättre kungabevakning är helt enkelt: sätt de bästa reportrarna på jobbet. Låt kunniga och belästa journalister rapportera från statsbesök, invigningar av stora internationella kongresser av betydelse för Sverige, utdelandet av internationella pris etcetera. Då skulle läsare, lyssnare och tittare få en mera balanserad bild av kungafamiljens arbete.

Då kanske det heller inte skulle kännas så pinsamt att skriva om kungahuset. Det man kan och är insatt i brukar vara mera lättillgängligt och självklart.

Varje svensk medborgare bidrar årligen med lite mer än en tiokrona till den verksamhet som kungafamiljen sköter ”för Sverige i tiden” och till bevarandet av ett kulturarv i form av tio kungliga slott med unika interiörer och konstskatter. Det är inga stora pengar jämfört med vad presidenterna i exempelvis USA, Finland eller Frankrike kostar.

Men bidraget ger ändå skattebetalaren den fulla rätten att få en rättvisande redovisning av hur pengarna används.

Elisabeth Tarras-Wahlberg

Bloggat om hovet och media

  Christian Dahlgren befarar att en tv-kanal bara ska fjäska: " Modern, kritisk rapportering med journalistisk integritet (sånt som exempelvis representanterna för det demokratiska Sverige får utstå dagligdags) riskerar väl att uppröra många av TV4:s tittare."



  Tyckande och tankar anser att kungahusets vänner är värst: "Dessa monarkister som plockas fram i media knappas bidrar till något positivt intryck av kungahuset, tvärtom medverkar dom till förlöjligande av kungahuset betydligt mer än journalisterna."



  Annarkia tycker det skrivs för mycket: "Visst är de söta sessorna och visst är det ljuva toner runt kärlek och bröllop men varför denna hysteriska mediebevakning?"

    Mer om debatten på webben i Annas blogg .

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler
Om Aftonbladet