Debatt

Vi vill ha en public service-avgift

It-ministern Anna-Karin Hatt (C) om finansieringen av SVT och SR

It- och regionminister Anna-Karin Hatt.
It- och regionminister Anna-Karin Hatt.Foto: Jerker Ivarsson

Det är inte vi politiker som ska styra den tekniska utvecklingen. Tvärtom bör lagstiftning och regelverk vara medvetet teknikneutrala. Utvecklingen ska styras av användarna och av entreprenörerna som tar fram produkterna.

För tio år sedan funderade många på om tv:n skulle bli en dator eller om det var datorn som skulle bli en tv, eller om det rent av var så att det var telefonen som skulle bli en dator och varför inte samtidigt en tv. Att tekniken skulle flyta samman var en vision för många.

Vi är där nu. Allt mer av vår mediekonsumtion går idag över internetprotokollet (ip). Detta är i grunden av godo eftersom det ovillkorligen ger användaren bättre, effektivare och enklare medietjänster. Men i ett övergångsskede ställer det till trassel för de som ska få betalt – däribland Sveriges Television och Sveriges Radio.

Det är utifrån detta perspektiv som debatten om tv-licensen ska ses. Att avgiftsbelägga internet tror vi ingen egentligen förespråkar – vilket man kunnat tro utifrån förra veckans rubriker.

Alltfler inser det orimliga i att det i längden ska fortsätta vara själva apparatinnehavet som är avgiftsgrundande. Det är också den uppfattning som Centerpartiet står för. Delar man vår slutsats – att apparatavgiftsmodellen i längden är fel – finns det två vägar att gå: antingen byter vi apparat eller så byter vi avgiftsmodell. Som centerpartister tror vi att det senare alternativet skulle bespara oss mycket framtida möda.

När mediekonsumtionen i allt större utsträckning sker på datorer, i mobiler och på surfplattor, vore det dumt att ersätta en teknikspecifik apparatskatt med en modell som är precis lika teknikspecifik och som riskerar att bli omodern när utvecklingen har hunnit i kapp och gått om.

Vill man ha en teknikneutral lagstiftning är den nuvarande modellen för avgiftsfinansiering egentligen raka motsatsen till det. Det kan inte gärna vara tanken att en person som tittar på public service på en lcd-tv ska tvingas betala, men den som tittar på samma program på en lcd-skärm kopplad till en dator slipper.

Vi är övertygade om public services betydelse och om att dess idé är bärkraftig nog för att överleva sida vid sida med den reklam- eller abonnemangsfinansierade medieproduktionen. Men det är nödvändigt att hantera frågan om hur public service kan få en långsiktigt hållbar och teknikneutral finansiering.

Enligt vår och Centerpartiets mening bör anslagsfinansiering via statsbudgeten undvikas, eftersom det skulle leda till spekulationer och ifrågasättande av det publicistiska oberoendet.

Det vi och Centerpartiet istället vill titta på är hur en public service-avgift skulle kunna tas ut av alla skattebetalare. Om det är en avgift som ska vara lika för alla, eller en proportionell avgift i stil med begravningsavgiften, är för tidigt att säga. Men den ska betalas av de som tjänar pengar – inte av mediekonsumerande barn och ungdomar på nätet och i mobiler. Samtidigt som vi slipper ett system med dörrknackande kontrollanter.

FAKTA

Då allt fler människor ser SVT:s program via internettjänsten SVT-play, föreslog SVT:s vd Eva Hamilton förra veckan att regeringen skulle utreda om även nät-tittarna skulle betala en avgift, liksom de som ser på ”vanlig tv” betalar licens.

Anna-Karin Hatt, It- och regionminister (C)
Michael Arthursson, partisekreterare (C)
Anders Flanking, ledamot i Kulturutskottet (C)