”Varför porr och inte SD?”

Deklarationen från tidningen är tydlig och mycket oroande. Som Sveriges största tidning är man en maktfaktor inom svensk politik. Att tidningar tar politisk ställning på ledarplats är självklart. Att man på detta sätt gör det redaktionellt är unikt och leder till att man snedvrider konkurrensen mellan de politiska partierna. Samtliga konkurrerande riksdagspartier ges nu en möjlighet att föra ut sitt budskap som SD inte får.

Om Aftonbladets ställningstagande får spridning bland andra medier kan vi på sikt få en situation där ägande av medier blir en viktig maktfaktor. Det brukar rapporteras oroande om den politiska

bevakningen i Italien där premiärministern har ett eget massmedialt imperium som man menar gynnar honom. I det här fallet har vi en tidning som till viss del ägs av LO, som också har vetorätt i beslut gällande tidningens chefredaktörer.

I rent egenintresse är det inte märkligt att delvis LO-styrda ­Aftonbladet väljer att öppet bekämpa SD som har Socialdemokraterna som huvudmotståndare i valet 2010. LO är trots allt socialdemokratins viktigaste lobbyorganisation.

Det är också intressant att titta lite närmare på Aftonbladets annonspolicy. För vad jag förstår är SD den enda annonsör som Aftonbladet kategoriskt bojkottar. Porrklubbar, porrtidningar och telesexlinjer är dock hjärtligt välkomna att annonsera i Aftonbladet vilket de också gör varje dag i tidningens sportbilaga.

Känslorna som porrindustrin vill förmedla innebär uppenbarligen inga problem för Aftonbladet. Sverigedemokratiska budskap om återupprättande av det svenska folkhemmet, ökad trygghet på gator och torg och en värdig ålderdom är tydligen betydligt mer skrämmande än annonser som framställer kvinnor som sexuella konsumtionsvaror.

För vår del kommer dock Aftonbladets beslut inte att få några större konsekvenser. Inom SD är vi vana vid att ha etablissemanget emot oss.

Vi är införstådda med att vi inte tillåts annonsera likt de övriga partierna, att vi inte kan hålla offentliga möten, att vi kommer att ha svårare att attrahera kandidater på grund av den hotbild som finns mot partiets företrädare, att vi inte kan affischera då vänster­extremister river ned våra affischer och att vi i den massmediala bevakningen kommer att hanteras mest kritiskt av alla.

På grund av detta har vi under många år fått utarbeta metoder för att nå ut till väljarna genom andra kanaler. Vi kommer i valet 2010 att satsa hårt på att föra ut vårt budskap direkt till väljarna genom bland annat postutskick, genom vår hemsida och webb-tv.

Men den viktigaste kanalen kommer ändå vara det sug som finns för vår politik, något som sprider sig från mun till mun på arbetsplatser, skolor och på gator och torg.

Jag tror att Aftonbladets beslut kommer att få en motsatt effekt och jag är lika övertygad i dag som tidigare att vi kommer att nå vårt mål att vinna representation i riks­dagen i valet 2010. Svenskarna eftersträvar ett rättvist politiskt klimat där alla får komma till tals.

Dessa metoder lär leda till att fler intresserar sig för vårt parti, själva undersöker vad vi egentligen står för och förhoppningsvis kommer till samma slutsats som jag själv – att SD behövs för att åter kunna skapa ett harmoniskt samhälle baserat på gemenskap, solidaritet och trygghet.