Debatt

Pinsam tystnad från miljörörelsen

Fjellner (M): Inga protester när S och MP sänker ambitionen i klimatmålen

Christofer Fjellner.
Christofer Fjellner.

Ibland är det som inte sägs intressantare än det som sägs. Och talande tystnad är nog vad man kan beskriva miljörörelsens reaktion på regeringens härdsmälta i klimatpolitiken. En månad av tystnad samtidigt som den nya regeringen misslyckats presentera en sammanhållen och ambitiös svensk klimatposition når nu sitt credo. När Romson och Löfven ställt sig bakom att EU:s klimatmål ska vara på en nivå långt under den som miljörörelsen hudflängde Alliansen för, är det tyst som i graven.

Det är pinsamt uppenbart att stora delar av miljörörelsen bryr sig mer om vilken färg det är på regeringen än om ambitionen i miljöpolitiken. Det är ett problem, för det omöjliggör en seriös miljödebatt. I det långa loppet är det ett allvarligt hot mot vår miljö.

Den nya regeringen kom till makten utan att förbereda sig. Inför torsdagens EU-toppmöte fick man försöka snickra ihop en gemensam energi- och klimatpolitik. Det har varit plågsamt att följa alla turer. Men att döma av de besked regeringen lämnade innan Stefan Löfven åkte till Bryssel var Sveriges linje i bästa fall otydlig. Den har varit olika beroende på vem som har uttalat sig och när. Till och med miljöminister Åsa Romson har gett olika besked beroende på vem hon pratat med.

Mötet där Stefan Löfven skulle söka stöd för sin linje har i media beskrivits som det mest förvirrade mötet i EU-nämndens tjugoåriga historia. Stefan Löfven kunde inte bestämma sig för vilken linje han skulle driva i Bryssel. Det enda han kunde ge tydligt besked om var att han ville ha mandat för att ställa sig bakom kommissionens förslag. Löfven försökte med den omöjliga operationen att driva både S och MP:s linje samtidigt. Regeringspartierna har helt enkelt inte kunnat enas i frågan. 

I valrörelsen lät det annorlunda. Det var en siffergalopp utan dess like. EU-kommissionen föreslog att utsläppen skulle minska med 40 procent. Alliansregeringen drev på och sa 50 procent. Socialdemokraterna sa att det var för lite, och ville göra det dyrare. Miljöpartiet krävde 60 procent och Naturskyddsföreningen 70 procent. Men det är lätt att ropa efter mer när man inte sitter vid förhandlingsbordet och inte behöver ta ansvar för konsekvenserna.

Då var tonläget mot vår klimatpolitik högt, inte bara från miljörörelsen. Socialdemokrater och miljöpartister sa att vi inte hade några ambitioner alls och att vår klimatpolitik var ett svek mot barnens framtid. Men nu har de alltså ställt sig bakom ännu lägre ambitioner.

Att Naturskyddsföreningen och stora delar av miljörörelsen tiger och väljer att inte kritisera det klimatpolitiska haveriet skadar väl egentligen bara dem själva. Men när S och MP säger en sak före ett val, och en helt annan efter valet skadar det förtroendet för politiken och spär på politikerföraktet. Det skadar i förlängningen hela den svenska demokratin och är en grogrund för sverigedemokrater och andra populistiska krafter.

Christofer Fjellner

Europaparlamentariker (M)