Svensk torsk dumpas i havet

Efter att ha sett gårdagens upprörande dokumentär ”Alla torskar” av Folke Rydén och Mattias Klum i Svt, väcks åter den akuta frågan hur det enligt svensk eller europeisk lagstiftning kan vara tillåtet att på ett industriellt, systematiskt sätt – under myndigheters överinseende – dumpa tio­tusentals ton död fisk i havet till absolut ingen nytta.

FAO (FN:s jordbruksorganisation) beräknar att minst 25 procent av världens fiskfångster dumpas tillbaka i havet och dör. Problemet är inte mindre i våra närhav, snarare tvärtom. Klum och Rydén visar i sin film hur ­vissa båtar regelmässigt fångar långt, långt mer än vad de har ­tillåtelse att ta i land. I filmen har en skeppare fått åtta ton torsk i sin trål. Han dumpar tillbaka sju ton i Östersjön. Fisk som är död eller döende av tryckskador. Detta har han upprepat i flera veckor nu, berättar han, liksom att ”det känns inte bra”.

Nej, det känns verkligen inte bra för någon, vare sig för konsumenter, medborgare eller politiker, att stillatigande behöva bevittna detta meningslösa ­dödande av vilda djur som i årtionde ­efter årtionde pågår inför våra ögon. Vi politiker ska förstås inte vara stilla­tigande, även om en förändring av detta system tycks mycket svår att få till stånd i och med att vi förvaltar vår fisk gemensamt med andra EU-länder inom den så kallade gemensamma fiskeripolitiken (GFP).

Denna fiskeripolitik bygger i dag på ett system med högsta tillåtna kvoter en fiskare får föra i land – inte hur mycket han eller hon får fånga. Genom att fiskeflottan i dag har mycket större ­kapacitet än det finns kvoter till, leder detta till stora mängder dumpad fisk, vilket i sin tur bland annat leder till osäkerhet i de veten­skapliga uppgifterna om hur mycket fisk som faktiskt dödats, vilket gör fiskeriförvaltningen ­ännu svårare.

Därför är det nu hög tid för oss politiker att ta bestämda steg i riktning mot ett modernt, ekologiskt hållbart fiske, utan denna typ av förlegad syn på naturen som något som vi kan exploatera i oändlighet eftersom den aldrig kan ta slut.

Det svenska EU-ordförandeskapet har just nu en unik chans att leda in EU på rätt väg. I EU:s nya Östersjöstrategi som presenterades för Europaparlamentet härom veckan finns fiskeripolitiken nämnd som ett av samarbetsområdena för Östersjöländerna, men inga specifika projekt är utsedda att omgående sättas i verket.

Vi svenska Europaparlamentariker vill med eftertryck upp­mana regeringen, som redan varit ­aktiv för att förbättra situationen för fisken i Östersjön – att nu ta chansen att utse Östersjöns fiskeri­förvaltning till ett brådskande pilot­projekt inom ramen för Öster­sjöstrategin.

En lyckad förvaltning av Östersjöns fiske skulle kunna bli en modell för resten av EU som just nu står inför en stor reformering av hela sin fiskeripolitik. Ett dumpningsförbud i Östersjön skulle kunna införas snarast, och skulle kunna hämta inspiration från en modell som redan finns på plats sedan flera årtionden i Norge. Samtidigt måste arbetet med att ta fram mer selektiva fiskeredskap för att minska bifångsterna fortsätta. Vi behöver också en översyn av regelverket kring kvoterna.

Redan på torsdag möter fiskeriminister Eskil Erlandsson flera av sina Östersjökollegor under en stor konferens i Saltsjöbaden om fisket i Östersjön, anordnad av Baltic Sea RAC. Vi hoppas att han redan då tar upp möjligheten att införa ett dumpningsförbud i Östersjön som ett så kallat ”fast track”-projekt i den nya Östersjöstrategin.

Det är nämligen bråttom – de få starka årsklasser av torsk som kom in i östra Östersjön 2005 och 2006 måste få chansen att växa och fortplanta sig och får inte ­sluta som ruttnande berg dumpad fisk på havsbotten.

Kan vi inte rädda dem inom ­ramen för EU måste våra myndigheter börja tillämpa svensk miljölagstiftning även på yrkesfisket.