Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Kontakta debattredaktionen
debatt@aftonbladet.se
Kristofer Forssblad Olsson, tf. debattredaktör
Petter Ovander, tf. bitr. debattredaktör

Regeringen måste tygla marknaden

Lars Ahnland: Storfinansen hotar att bli en destruktiv kraft i samhället

Lehman Brothers vd Richard Fuld blev en symbol för Wall Streets girighet. Här häcklas han av ­demonstranter på väg från ett förhör i Washington DC i oktober förra året.   Lehman Brothers vd Richard Fuld blev en symbol för Wall Streets girighet. Här häcklas han av ­demonstranter på väg från ett förhör i Washington DC i oktober förra året. Foto: AP

Det senaste årets finanskris är ett resultat av en global superbubbla.

I morgon är det exakt ett år sedan den punkterades av Lehman Brothers krasch.

Den hade då vuxit under ett kvartssekel, i takt med att klyftorna vuxit när finansbranschen skott sig på löntagarna.

För att undvika en ny kris måste regeringen Reinfeldt tänka om.

Sedan början av 1980-talet har tillgångarna på den globala finansmarknaden vuxit i en våldsam takt, långt snabbare än tillväxten i den verkliga ekonomin. Före finanskrisen var tillgångarna värderade till 350 procent av världens BNP, mot 100 procent 25 år tidigare.

Under samma period tjänade de som har pengar allt mer på att ha pengar, medan de som arbetar har fått mindre. Vid mitten av 2000-talet var inkomstklyftorna i Sverige större än vad som någonsin uppmätts.

Det ohållbara i detta borde varit uppenbart: Någon måste ju i slutändan köpa de varor som företagen producerar, för utan lönsamma företag inga lönsamma placeringar.

Hittills har bankerna öst lån över konsumenterna för att lösa ekvationen, men det är bara att skjuta problemet på framtiden.

Bubblans största vinnare är finansbranschen. Dess andel av vinsten har bara vuxit och det är här som bonusprogrammen varit fetast. Samtidigt har man genom kortsiktighet, flockmentalitet och risktagande äventyrat allas vår välfärd.

Vinterns varningar för en repris av 1930-talets depression kan nu verka överdrivna. Men hade inte statsmakterna tagit över ansvaret från marknaden, så hade det kanske gått så. Läget inför krisen var väldigt likt det på 1930-talet. Skuldsättningen i USA var exempelvis av samma storlek och inkomstklyftorna i landet var extrema under båda perioderna.

När bubbelekonomin föddes hade världsekonomin just gått igenom en djup systemkris. Statlig styrning ersattes med gamla idéer om marknadens rationalitet.

Särskilt viktigt var borttagandet av hinder för kapitalflöden över nationsgränserna. Detta satte i gång ett race mot botten i skatter och regleringar av kapital till gagn för de förmögna, för skatteparadisen och för bankerna.

Samtidigt som superbubblan vuxit har anarkin tilltagit. De värdepapper som fick Lehman Brothers på fall var bara en mindre del av en enorm högriskmarknad som fortfarande utgör ett hot. Denna gång tycks dock budskapet ha gått in hos världens politiker:

Om storfinansen släpps alltför fri kommer den att förvandlas till en destruktiv kraft i samhället. Därför har nu kampen för att tygla besten hårdnat. Vid G20-mötet i London nyligen gjorde Anders Borg en insats mot bonuskulturen, men det räcker inte.

Det är nu hög tid för svenska politiker att vakna upp ur dvalan och inse hotet från ökade ­inkomstklyftor och otyglat kapital. Därför måste regeringen nu:

 Vid G20-mötet i Pittsburgh 24–25 september och som ordförande i EU ytterligare driva det internationella arbetet med att tygla marknaden, till exempel via hårdare krav på kapitalreserver inom hela finanssektorn. Det kan minska lönsamheten i branschen, men ger ökad stabilitet.

 Skapa en tydligare fördelningsprofil i beskattningen generellt. På sikt måste detta samordnas internationellt för att minska skattekonkurrensen. Den upptrappade kampen hos G20 mot skatteparadisen kan vara ett första steg.

 Minska det kortsiktiga flockbeteendet genom en skatteväxling där långsiktigt ägande blir mer lönsamt än kortsiktigt. Även detta kan minska lönsamheten i branschen, men ger ökad stabilitet och långsiktig trygghet för fler än de rikaste.

Lars Ahnland

Bloggat om finanskrisen

  En annan syn tycker att de som orsakade krisen vann på den: ”Så inte bara får du behålla dina insamlade bonusar, du får behålla ditt jobb och du har en stor chans att få en slant av skattebetalarna om det skulle gå riktigt illa.”



  Krisen visar risken med dålig bolagsstyrning och korkade ägare skriver Camilla Lundberg Markow : ”När konjunkturen stiger och ekonomin expanderar är nästan alla nöjda och glada trots att kursuppgångarna tenderar att bygga bubblor om och om igen.”



  The Brand Man hoppas på en ny kapitalism: ”Kan det vara så att de finansiella institutionerna så sakteliga börjar inse att de framöver inte kan överleva genom att enbart fokusera på att tjäna pengar?”



    Mer om debatten på webben i Annas blogg .

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler
Om Aftonbladet