ÅSIKT

Kvinnorna gynnas av det rödgröna beskedet

Mona Sahlin: Alliansens skattesänkarpolitik har gett mest till rika män

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag har socialdemokraterna. Miljöpartiet och Vänsterpartiet presenterat delar av vår gemensamma vårbudget som ska presenteras den 3 maj. I stället för att fortsätta sänka skatterna nästa mandatperiod – som den borgerliga regeringen vill – prioriterar vi rödgröna partier att investera 12 miljarder mer än regeringen över två år i skola, vård och omsorg. Det betyder höjd kvalitet i välfärden, och beräknas leda till 10 000-15 000 fler jobb vid ett regeringsskifte. Vi ska kontinuerligt se över statsbidragens storlek för att under nästa mandatperiod se till att ha värdesäkrat statsbidragen. Det handlar om att välja väg för Sverige.

Våra rödgröna besked visar att valet 2010 kommer att spela stor roll för vilket Sverige vi vill ha. Tre grupper är hittills de stora förlorarna på regeringens politik. Ungdomar, pensionärer och kvinnor. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa – och ungdomarna får inte den utbildning och de insatser som behövs för att hitta jobb. Pensionärer betalar högre skatter än löntagare – trots att de har jobbat ett helt yrkesliv och byggt den svenska välfärden.

Kvinnorna har halkat efter. Inkomstklyftan mellan kvinnor och män har ökat med mer än en tusenlapp i månaden under mandatperioden. Regeringens ofinansierade skattesänkningar har bidragit till denna utveckling. Politiken har inneburit att den tiondel som tjänar mest har fått nästan lika mycket som 60 procent av hela svenska folket tillsammans. Den tiondelen består till 76 procent av män.

Sammantaget har regeringens skattesänkningar gett männen 30 procent mer än kvinnorna. Den allra rikaste procenten i Sverige – som nästan uteslutande består av män – har ensamma fått mer av regeringens politik än vad 25 procent av svenska folket har fått tillsammans.

Kvinnor drabbas hårt av regeringens klyftor. När regeringen väljer att minska statsbidragen till kommunerna – hur ska uppsägningarna i skola, vård och omsorg kunna stoppas? Hur ska förutsättningar skapas för ökade kvinnolöner och förbättrad kvalitet? Hur ska välfärden för oss alla kunna betalas i framtiden?

Under det senaste året har antalet anställda i kommuner och landsting minskat med mer än 25 000. När välfärden tar steg bakåt ökar stressen för dem som jobbar där. Vi ser redan hur ansträngda lärare måste ta jobbet med sig hem för att kunna förmedla kunskap till våra barn. Vi ser redan hur förskolelärare och barnskötare sliter med allt större barngrupper. Sjuksköterskor berättar om känslan av att inte räcka till för dem som behöver vård. Färre väntas utföra mer.

Kvaliteten i barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården hotas. Därmed ökar pressen på alla dem som försöker få arbetsliv och familjeliv att gå ihop. Frågorna berör många jag träffar på mina resor: Får våra barn den utbildning de behöver? Kan jag lita på att mamma och pappa tas väl om hand? När välfärden inte fungerar måste hushållen lösa mer själva – och det innebär oftast att kvinnorna får dra ett tyngre lass. Kvinnor har, för att kunna delta i arbetslivet, större behov av att barnomsorgen fungerar, att äldreomsorgen går att lita på och att sjukvården levererar.

Sveriges kvinnor får redan betala skattesänkningarna ur egen ficka. Avgifterna har höjts. De som tjänar minst betalar mest för regeringens höjda avgifter i arbetslöshetsförsäkringen. Nettoavgiften för a-kassan har ökat från 248 kronor till 612 kronor för en deltidsarbetande kvinna inom detaljhandeln. En kvinnlig medlem i Hotell och Restaurang betalar idag 4 000 kronor mer per år för a-kassan jämfört med en medlem i Sveriges Ingenjörer. Hon ska, enligt regeringen, bära sin egen arbetslöshetsrisk. Detta ska verka dämpande på lönerna. En redan lågavlönad kvinna ska betala skattesänkningarna till de allra rikaste.

Regeringen vill fortsätta att sänka skatterna på lånade pengar i fyra år till. Sveriges kvinnor skulle fortsätta att få betala. De borgerliga partiernas vallöften är snart uppe i ytterligare 100 miljarder kronor i skattesänkningar nästa mandateperiod. Jag möter många kvinnor som ställer sig frågan: Vad händer med skolan, vården och omsorgen? Blir det ännu fler uppsägningar? Blir det nya avgifter?

Budgetunderskottet är redan 70 miljarder. Vem ska betala regeringens skattesänkarskuld? Med nuvarande politiska inriktning är det breda grupper av låg- och medelinkomsttagarna som får bära kostnaderna.

Regeringen har lämnat besked inför vårbudgeten: Politiken för ytterligare uppsägningar och lägre kvalitet i välfärden ligger fast. Många miljarder ska sparas i kommuner och landsting bara några månader efter valet. Konjunkturinstitutet konstaterar att om resurser inte tillförs välfärden så följer fortsatta uppsägningar för att klara balansen i kommunernas ekonomi. Det tränger Sveriges kvinnor ytterligare.

I förlängningen innebär den förda politiken, med mindre resurser till skolan och vården, att vi kommer att bli tvungna att betala allt mer ur egen ficka. Fortsatta nedskärningar betyder höjda avgifter och fler privata försäkringslösningar. Den tiondel som gynnas mest av regeringens politik kommer att kunna betala detta. Men inte majoriteten av medborgarna och Sveriges kvinnor.

Vi står i årets val inför ett avgörande vägval. Vi måste ställa oss frågan: Vilket Sverige vi vill se? Högerns idé är att Sverige stärks av ökade klyftor. Vi socialdemokrater har en annan idé. Vi vill hålla samman Sverige. Vi vill sätta jobben först och minska klyftorna. Det kräver intensifierad kamp för en jämställd arbetsmarknad. Det gynnar alla.

Jag vill leda bygget av ett möjligheternas land i Sverige för både kvinnor och män – inte bara för den rikaste tiondelen. Det kräver att jämställdheten prioriteras i politiken och i hela samhällslivet. Det kräver investeringar i välfärden – i stället för stora skattesänkningar på lånade pengar.

Vägvalet den 19 september heter: Fler jobb med en socialdemokratisk politik – eller fortsatt ökade klyftor med Moderaterna? Du avgör.

Mona Sahlin

Partiledare (S)